The Recruit (säsong 1)
CIA-advokat dras in i dödligt problem.
Den som tittat på Netflix egna produktioner senaste året har garatnerat sett Noah Centineo. Då har han troligtvis spelat en karaktär i något kärleksdrama. Nu är det istället dödligt allvar och CIA som gäller i Netflix thrillerserie The Recruit.
Vanligtvis när en serie handlar om CIA brukar huvudpersonen vara en agent med en person. Antingen det eller så är huvudpersonen en skruk som ska döda CIA-agenter med pistoler. I Netflix nya thrillerserie jobbar huvudpersonen på CIA, men som en nyexaminerad advokat. Det kanske inte låter som det mest spännade jobbet eller mest actionfylldaserien. Men faktum är att Owens (Noah Centineo) jobb på underrättelseorganisationen är betydligt farligare än vad han först kanske tänkt när han skrev på kontaktet.
När han en dag får ett riktigt skituppdrag av sina kollegor snubblar han över ett brev som kastar om hela hans liv. Någon som kallar sig Max (Laura Haddock) säger sig ha kunna avslöja information CIA. För att Max inte ska avslöja informationen kräver hon att hon släpps från ett fängelse i Arizona. Detta blir starten på en farlig och internationell historia som bara växer sig större och större. Det blir ett minst sagt tufft uppdrag för en färsk advokat.
En serie som aldrig riktigt sätter sig.
Redan när man hör orden "thrillerserie om CIA" får man en rätt tydlig bild av vad det är för sorts serie som väntar en. Precis alla delar som man förväntar sig av en serie om CIA har Netflix serie The Recruit. Trots det lyckas den aldrig riktigt bli serien som man förväntar sig eller hoppas. En stor anledning till det är att det inte riktigt känns som att serien själv vet vad den vill vara för serie. Vill den vara rolig? Vill den vara spännande? Vill den vara smart? Det är oklart genom nästan hela säsongen.
Det är tydligt att den hämtat viss inspiration från produktioner som Reacher, Jack Ryan och The Rookie. Skillnaden är dock att dessa har en viss spets eller USP. The Recruit letar länge efter sin, men hittar inte sin förrän i slutet av säsongen. Och då är det nästan för sent. Ingredienserna finns alltså där, men det tar alldeles för lång tid för serien att faktiskt hitta rätt, komma igång och bli riktigt bra. Istället blir det en relativt platt serie där ingen av delarna är riktigt bra. Humorn svag, spänningen sval och dramatiken odramatisk.
Dock är det inte det minsta överraskande att Netflix valt att använda sin kanske mest använda skådespelare Noah Centineo i serien. Han gör jobbet bra som en småvilsen och nybakad advokat som försöker göra det bästa av varje situation. Han är charmig och lite smårolig, men någon actionjälte är han inte riktigt. Men hur mycket actionhjälte kan man egentligen vara när man är en papperslyftande advokat med slips och kavaj?
The Recruit blir aldrig riktigt serien som man kanske hoppas eller förväntar sig. Även om möjligheterna och ingredienserna finns där så får man aldrig riktigt till det. Åtminstone inte innan det nästan är för sent. Trots en lagom underhållande säsong är det först i avslutande avsnitten som serien blir riktigt bra. Med det sagt är serien ändå rätt underhållande om man bara vill se något småkul och småspännande.