The Perfection säsong 1

The Perfection (2019)

  • ​ 1 tim 30 min
  • ​ Skräck, Thriller
  • Netflix
Filmtopp Admin
Uppdaterad 03 december 2019 kl. 20:12 | Publicerad 31 maj 2019 kl. 20:05
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Netflixfilmen "The Perfection" utforskar perfektionismens baksida.

Patriotiska nationer brukar ha en extra fäbless för att odla fram talang och drilla sina barnstjärnor. Vad skapar det för kultur? Hur långt kan man gå i jakten på framgång? Hur mycket kan man offra för att nå sina drömmars mål?

  • Regi:
    ​ Richard Shepard
  • Manus:
    ​ Richard Shepard, Nicole Snyder, Eric C. Charmelo
  • I rollerna:
    ​ Allison Williams, Logan Browning, Steven Weber m.fl.
En närbild på en kvinnas ansikte.
Allison Williams i The Perfection. Foto: Netflix.

Vad filmens teman kretsar kring, antyds redan i titeln. ​The Perfection​ tar sin början i Peking, där prestigefulla Bachoff Academy of Music håller en audition för lovande cellister. På spel står ett fyraårigt stipendium i USA, med löfte om ära och berömmelse för unga studenter av det rätta virket.

Två nu vuxna adepter, Charlotte (Allison Williams) och Lizzie (Logan Browning), möts för att agera jury vid uttagningen. Den förra är f.d. elev och den senare akademiens främsta affischnamn. De blir snabbt bundisar, men vänskapsbanden prövas när de konfronteras med en livsfarlig sektmentalitet.

Skarpa pikar mot religiös fundamentalism.

Inramningen med den klassiska musikvärlden – det skulle lika gärna kunna röra sig om elitidrott – är en tacksam miljö för att porträttera skoningslös konkurrens. Det är inte svårt att läsa in en samhällskritik mot elitismens baksidor, med dess eviga tävlan och kompromisslösa strävan efter att bli bäst.

I manuset ryms även skarpa pikar mot religiös fundamentalism, som när en fanatisk lärare predikar om “Det fullkomliga”. Hjärntvättens försåtliga retorik definierar framgång som det enda sättet att närma sig Gud. Allt annat ses som ett misslyckande som måste bestraffas hårt.

Regissören Richard Shephard syr ihop en effektiv hämndhistoria, med twist på twist och laddade turer fram och tillbaka, där psykologiska spel tvärt övergår till köttig skräck. Dynamiken mellan huvudrollerna gör att spänningen är närvarande till sista stråkdraget.

I en makaber scen framträder duon som en styrkedemonstrerande entitet, synkroniserade likt siamesiska tvillingar. Samspelet vid cellon bjuder på en slags poetisk rättvisa, en upprättelse i dubbel bemärkelse. Inte minst är det ett triumferande opus om makten och kontrollen över den egna kroppen.

Anders Nilsson

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL