"The Last Czars" (säsong 1)
"The Last Czars" är en riktigt intressant besvikelse.
Det finns många olika sätt att göra en dokumentärserie på. En av de vanligare när det kommer till historiska händelser, som det inte finns något inspelat material man kan använda sig av, är att låta skådespelare ge liv åt karaktärerna man vill berätta om. Vilket är sättet man har valt att använda sig av under skapandet av "The Last Czars".
Om man inte vet om att The Last Czars är en dokumentärserie innan man börjar titta, kommer detta som en chock ganska lång in på det första avsnittet. Plötsligt rycks man ut ur vad som under en lång tid verkar vara en rysk motsvarighet till brittiska The Crown, eftersom någon tsar-historiker dyker upp på en stol, mitt i skärmen och utbrister något i stil med "men vad Nikolaj II inte visste var att detta bara var det första av en lång rad dåliga beslut...".
https://www.youtube.com/watch?v=8iqySCbxCz8
"The Last Czars" täcker ett väldigt intressant historiskt område, som de flesta åtminstone kan slutet på men kanske aldrig riktigt förstått varför det slutade som det gjorde. Historielektionen handlar nämligen om den sista ryska tsarfamiljen Romanoff, och inleds om hur Nikolaj II plötsligt blir kejsare vid blott 26 års ålder. Hur han under sina 22 år vid makten lyckades förarga så pass stora delar av den ryska befolkningen att han störtades genom en revolution.
Skådespelet är bitvis riktigt bra.
Alla som har sett den tecknade filmen Anastasia, kan nog mer än de tror om den här historien. Anastasia var nämligen den yngsta dottern i Romanoff-familjen och troddes av många länge ha undkommit familjens hemska öde.
"The Last Czars" har av någon konstig anledning en slags berättarröst från Anastasias gamla lärare, som blir kallad till ett sjukhus där det finns en kvinna som påstår sig vara Anastasia och man undrar ifall han kan identifiera henne. Vi får även följa hela tsarfamiljen, med störst fokus på Nikolaj II och hans fru, tsarinnan Alexandra samt deras personlige och skandalöse andliga rådgivare Rasputin.
Skådespelet är bitvis riktigt bra. Man har också kastat in mer sex, nakna rumpor och tuttar än vi hann få se under alla säsonger av Game of Thrones tillsammans. Om något mer intressant och komplicerat dyker upp, klipper man plötsligt in en historiker som sammanfattar problemet med några meningar, vilket gör att vi fullständigt rusar igenom de 22 åren under de totalt sex avsnitten.
Jag lärde mig mycket jag inte visste och det var intressant, men jag kan inte hjälpa att känna en besvikelse över att man inte gjorde det hela till en 20 timmar lång serie fördelat på flera säsonger, helt utan historiker-inspel. Nu står vi istället och väger mellan två eller tre av fem i betyg, där det goda skådespelet väger upp helheten.