The Crown (Säsong 4)
Kungligheter har aldrig varit mer spännande.
Succéserien om det brittiska kungahuset är äntligen tillbaka. Den fjärde säsongen av "The Crown" har mycket att leva upp till men gör det med råge. Svensk premiär på Netflix söndagen den 15 november.
Den fjärde säsongen av The Crown tar sin början 1979 då Margaret Thatcher tar över som Storbritanniens premiärminister. Hon är en ledare som delar landets befolkning i två läger, bland annat på grund av hennes aggressiva inställning till situationen på Falklandsöarna. En av de som har vissa svårigheter att ställa sig bakom Thatcher är ingen annan än Drottningen själv vilket riskerar att infektera relationen mellan kungahuset och parlamentet.
Det som dock intresserar pressen och landets befolkning mest är Prins Charles nya kärleksintresse och senare även fru, Lady Diana. Samtidigt som hon fångar landets, för att inte säga hela världens hjärtan, kämpar hon för att få kärlek och respekt från sin make samt resten av kungahuset.
En TV-serie om det brittiska kungahuset borde inte vara något för mig, då jag är totalt ointresserad av kungligheter. Trots detta så är The Crown en av de absolut bästa serierna som Netflix producerat. De tre första säsongerna håller högsta klass och den fjärde fortsätter på samma nivå, eller kanske till och med höjs ett litet snäpp. Jag anser nämligen att senaste säsongen är den bästa hittills.
Det som i huvudsak avhandlas i denna säsong är Prinsessan Dianas intåg i den brittiska kungafamiljen samt meningsskiljaktigheterna mellan drottningen och Premiärminister Margaret Thatcher. Det förstnämnda är som sagt inget som borde intressera mig, men det är något visst med relationen mellan Charles och Diana som ändå håller mig som i ett järngrepp. På ytan ett äktenskap hämtat ur sagorna, men på insidan är någonting ruttet och för Diana är det ett rent helvete att försöka vinna respekt hos familjen, för att inte tala om sin man.
Rafflande politiska intriger
Maktkampen mellan Drottningen och Thatcher är oerhört rafflande och är i sina starkaste ögonblick uppe och tampas med House of Cards nivåer när det kommer till politiska intriger. Gillian Anderson gör dessutom en fantastisk rolltolkning av Thatcher, som inte liknar någon roll hon tidigare gjort.
Övriga skådespelare presterar även de på topp rakt över. Bäst är nog Olivia Coleman som är som född att spela Drottning Elizabeth II tätt följt av den relativt okända Emma Corrin i rollen som Lady Diana. Corrin gör en fantastisk skådespelarinsats och är dessutom kusligt porträttlik, både till utseende och mimik. Tyvärr får hon ganska kort tid på sig att glänsa då hon byts ut redan i nästa säsong.
Hon är dock inte den enda som byts ut för de gör nämligen som mellan säsong två och tre då de bytte ut i stort sett hela skådespelarensemblen. Det kommer kännas vemodigt att ta farväl av skådespelarna som under två säsonger verkligen blivit sina rollkaraktärer, men samtidigt har jag full tillit till att de hittat värdiga efterträdare. Speciellt ser jag fram emot att se Imelda Staunton i rollen som Drottning Elizabeth II och kanske främst av allt Jonathan Pryce som Prins Philip.
Har ni inte redan tagit er an denna tv-serie ännu har ni verkligen något att se fram emot. En serie som startar starkt och sedan bara ökar i kvalitet för varje säsong. Fortsätter det såhär i de två avslutande säsongerna kommer vi kunna placera The Crown bland de bästa tv-serierna som någonsin gjorts.