Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Stowaway. Foto: Netflix

Stowaway (2021)

  • 1 tim 56 min
  • Drama, thriller
  • Netflix
Sebastian Ahokas | Recension
24 april 2021
Sebastian Ahokas | Recension
24 april 2021

Visuellt vacker rymdresa med moraliskt dilemma.

I Netflix nya rymdfilm "Stowaway" åker vi med på en resa tillsammans med bland annat Anna Kendrick och Toni Collette. Det ser inledningsvis ut att bli en lugn tur till mars. Men en upptäckt ombord gör resan allt annat än enkel för besättningen.

  • Regi:
    Joe Penna
  • Manus:
    Joe Penna, Ryan Morrison
  • I rollerna:
    Toni Collette, Anna Kendrick, Daniel Dae Kim, Shamier Anderson m.fl

Tillsammans med forskarna Zoe (Anna Kendrick) och David (Daniel Dae Kim) beger sig kapten Barnett (Toni Collette) ut på en två år lång rymdresa som ska bli starten på ett liv på mars. Trots en skakig uppskjutning börjar resan ändå bra och besättningen sätter direkt igång med sina forskningar ombord på skeppet. Dock görs en upptäckt som gör att hela uppdraget och resan skakas om.

En man hittas medvetslös hittas bakom en taklucka. Det visar sig att mannen är en tekniker som egentligen skulle varit kvar på jorden och som nu blivit en fripassagerare. Första frågan som besättningen ställer sig är hur han kommit ombord och om han verkligen bara råkat hamna där. En annan fråga som senare dyker upp är: hur ska syret räcka för fyra personer i en rymdstation som bara har syre för tre? 

Mestadels något långsam rymdresa.

För den som brukade titta på Youtube för några år sedan säger kanske inte regissörens namn (Joe Penna) särskilt mycket. Men om jag säger MysteryGuitarMan kanske några klockor ringer. Penna debuterade som långfilmsregissör i filmen Arctic där Mads Mikkelsen spelade huvudrollen. Då bjöds vi på ett visuellt äventyr i Arktis. Nu är alltså Penna tillbaka i regissörsstolen och bjuder oss på en visuell resa i rymden. 

Förutom att Stowaway är en visuellt snygg film lyckas Joe Penna även få till en mycket effekiv och snygg ljudbild. Det känns verkligen som att vi är i rymden. Mycket tack vare en konstant klaustrofobisk känsla när vi kryper igenom den trånga rymdstationen. Känslan av att vara i rymden förstärks ibland av total avsaknad av ljud. Dessutom bjuds vi på musik som bidrar till både pulshöjare och känslosnurr.

Efter en intensiv inledning vaggas vi in och ut ur en sorst falsk trygghet. Det känns ofta som att något stort och dramatiskt ska komma. För det mesta i filmen blir det dock bara en väntan på att något ska hända och det förblir mest en relativt långsam resa genom rymden. Men när den väl kommer igång blir Stowaway faktiskt en riktig nagelbitare som får mig på helspänn. Men vägen dit är dock lång och ganska oengagerande, trots intressant dilemma.

Trots en intensiv inledning och avslutning är Stowaway för det mesta tyvärr en rätt långtråkig resa genom rymdens och filmen oändliga innehållslöshet. Anna Kendrick och Toni Collette lyckas ändå hålla kvar intresset när det är som segast. Så för den som orkar hålla ut så bjuder Joe Pennas nya thriller på en del spänning.