Springsteen on Broadway (2018)

Springsteen on Broadway (2018)

  • 2 tim 33 min
  • Musik, Biografi
  • Netflix
Andreas Ziegler | Recension
17 december 2018
Andreas Ziegler | Recension
17 december 2018

"Springsteen är inte bara fantastisk på att bjuda på rockshower."

"Springsteen on Broadway" är ett intimt musikaliskt porträtt av Bruce Springsteen, dennes familj, vänner, musik och det Amerika som format hans liv. En scen, ett piano, en gitarr och sin fru är allt Bossen behöver för att trollbinda oss.

  • Regi:
    Thom Zimmy
  • Manus:
    Bruce Springsteen
  • I rollerna:
    Bruce Springsteen, Patti Scialfa
Bruce Springsteen i Springsteen on Broadway
Foto: Netflix.

2016 kom "Born to Run", en självbiografi av Bruce Springsteen. Han berättar öppenhjärtat, ödmjukt och med glimten i ögat om sin uppväxt, sin familj, de första kämpiga åren och, så klart, musiken. Springsteen on Broadway är en självbiografi i konsertform.

Många känner Springsteen som den gamle rockstjärnan som bjuder på energiska arenaframträdanden och som ligger bakom hits som Born in the USA, Born to Run och Dancing in the Dark. 1985 rockade han Ullevi så hårt att stadion skadades. Men det är inte denna Springsteen vi möter i Springsteen on Broadway. Det svänger aldrig riktigt. Det är lugna akustiska låtar han framför, låtar som ger mer tyngd åt hans berättelser.

Springsteen är inte bara fantastisk på att bjuda på rockshower. Han är också en sjuhelsikes berättare. Han är poetisk, lättsam, allvarlig och rolig, ofta i samma andetag. Det är denna förmåga han utnyttjar i sin intima show. Han berättar bland annat historier om sina föräldrar, en vansinnig bilresa genom USA och hur han mötte Ron Kovic, mannen som skrev Born on the Fourth of July.

Bruce Springsteen och hans fru i Springsteen on Broadway.
Patti Scialafa, fru Springsteen gör ett gästframträdande i showen. Foto: Netflix.

Springsteen hade, med lätthet, kunnat skriva showen så att han främst spelade fansens favoriter. Men han har aldrig varit någon som kompromissat med sitt artisteri. Springsteen on Broadway handlar om att han vill berätta sin historia. Det blir ofta intimt. När han pratar om sin far rörs han till tårar. Och det är inte tårar för publiken eller kamerorna, utan äkta tårar, som han snabbt torkar ur ögonen innan han biter ihop och fortsätter med showen.

I inledningen skojar han om det faktum att han har nått framgång genom att skriva låtar om arbetarklassen, som sliter i fabriker och liknande, trots att han aldrig arbetat i en fabrik. Även om Springsteen pratar mycket om sin arbetarbakgrund, har han valt att spela de låtar som är mest personliga. Därför får vi exempelvis inte höra favoriter som The River, Glory Days eller Hungry Heart.

Istället spelar han låtar som Growin’ Up, My Hometown och My Father’s House. Dessa låtar, och berättelserna som hör till dem, handlar om de ambivalenta känslor Springsteen haft till sin hemstad och sin far. Min personliga favoritberättelse är nog när han berättar om bakgrunden till Born in the USA, som följs av en väldigt bluesig akustisk version av låten. Det är egentligen en väldigt kritisk låt, men spelas ofta i patriotiska sammanhang. Här känns det som att Springsteen får spela denna låt i rätt kontext efter 30 år av missförstånd.

Det enda som gör att denna konsertfilm inte får toppbetyg är att Springsteen skyndar genom vissa berättelser, troligtvis av tidsskäl. Den enda från E Street Band som får en längre utläggning är Clarence Clemons. Och även denna berättelse känns för kort i sammanhanget.

De som tycker om Springsteen och hans musik kommer att älska "Springsteen on Broadway". Men det är också en film som kan ses av alla som uppskattar förstklassigt berättande.