Spenser Confidential (2020)
"Kan inte låta bli att känna mig något besviken."
Mark Wahlberg är aktuell med den nya Netflix-filmen "Spenser Confidential". En actionfilm med otydlig ton där relationer blir lidande av det höga tempot.
Samma dag som den före detta polisen Spenser (Mark Wahlberg) kommer ut ur fängelset - för ett våldsbrott mot en annan högt uppsatt polis - sker två brutala mord inom hans tidigare poliskår. Det visar sig snart att det ena offret är personen som ligger till grund för Spensers fängelsedom, vilket inledningsvis leder misstankarna mot honom.
Därifrån, tillsammans med sin nyfunne rumskamrat Hawk (Winston Duke), inleds ett detektivarbete, helt utanför polisens vetskap, i hopp om att få svar på dessa mystiska händelser och samtidigt få ordning på sin moraliska kompass.
Spenser Confidential är det femte samarbetet mellan regissören Peter Berg och Mark Wahlberg, och till skillnad från deras tidigare filmatiseringar är det här en betydligt mer humoristisk och lättsam sådan. Trots att den emellanåt varvas med några oväntat mörka inslag. För här svänger det intensivt mellan actionkomedi och mörk thriller, istället för en behaglig och enhetlig blandning. Enkelt sagt är det därmed onödigt svårt att försöka följa den känslomässiga röda tråden, framförallt vad det gäller att ta till sig filmens mörkare partier. Den skämtsamma tonen hela tiden gör sig påmind.
En av filmens mer positiva aspekter är helt klart tempot. Det händer något hela tiden, och jag känner mig aldrig uttråkad. Däremot resulterar det i ett lidande för karaktärerna och deras relationer gentemot varandra, som antingen känns underbyggda eller malplacerade. Framförallt tänker jag på den annars lovande birollskaraktären Cissys (Iliza Shlesinger) högst märkliga kärleksrelation tillsammans med Spenser. Det är också till filmens nackdel att vi knappt får veta någonting om Hawk, filmens kanske mest intressanta karaktär.
Som väntat är "Spenser Confidential" heller inte en film som bryter någon ny mark. Istället håller den sig bekvämt innanför de väletablerade ramarna med en förutsägbar handling och övertydlig dialog. Men samtidigt tar den aldrig sig själv på särskilt stort allvar, och för den som inte ser för kritiskt på filmen, blir dessa ovan nämnda faktorer snabbt förlåtna. Med med en Netflix-budget, fria händer och ett välbeprövat samarbete i ryggen kan jag ändå inte låta bli att känna mig något besviken.