Sky Rojo (säsong 1, avsnitt 1-6)
Sky Rojo är så dålig att den blir bra.
Det råder ingen tvekan om att det kommer att finnas en publik som är redo att sluka ”Sky Rojo”, trots att den egentligen är rätt dålig – men den är liksom dålig på ett sånt där charmigt sätt att man ändå blir underhållen.
Álex Pina slog igenom enormt stort med "La Casa de Papel" (eller Money Heist som är den engelska titeln), en serie som efter fyra säsonger är Netflix mest populära icke-engelskspråkiga originalserie. Det är kanske inte riktigt lika många som gav partyserien och mordgåtan "White Lines" en chans ifjol, men även den hade sina ljusa stunder.
Det råder med andra ord ingen tvekan om att Pina vet hur man skapar framgångsrika tv-serier, och beroende på hur man ser på saken skulle det inte förvåna mig om även Sky Rojo kommer att bli något av en succé – åtminstone en tittarmässig sådan. Den innehåller nämligen nakna kvinnor, droger, spänning, blod och mängder av mer eller mindre komiska (men samtidigt mörka) situationer som svischar förbi i lättsmälta 30 minuters-avsnitt.
Själva handlingen bjuder däremot inte på någon större originalitet, utan drar snarare åt ett mer förutsägbart håll trots att man försöker komma med oväntade vändningar. Det är bara det att vändningarna har gjorts bättre i andra serier eller filmer.
I serien får vi följa tre kvinnor: Coral (Verónica Sánchez), Wendy (Lali Espósito) och Gina (Yany Prado), som arbetar som prostituerade vid Las Novias Club. En av dem har lurats dit med löftet om ett servitrisjobb, en annan för att dra in pengar åt sin flickvän så de kan rymma iväg tillsammans, och den tredje är där frivilligt eftersom att någon påstås leta efter henne.
När karaktären som lurats dit försöker köpa sig fri med undanstoppade pengar, och istället blir misshandlad av sin hallick, rycker de andra två in – och slår in skallen på klubbägaren. Resten av säsongen handlar sedan om hur en sak leder till en annan och när två bröder, som arbetar för hallicken, tar upp jakten på de tre kvinnorna – så börjar ett långt spår av blod och ond, bråd död att följa dem.
Om man är riktigt snäll i sin beskrivning finns det delar och händelser i berättelsen som påminner om något som hade kunnat bli en version av Quentin Tarantinos och Robert Rodriguez Grindhouse-filmer – om det inte vore för att fotot och musiken inte ens är i närheten av att vara lika bra. Men det finns ändå någon slags underhållning här i botten som jag inte kan förneka att jag gillar. Sky Rojo är helt enkelt dålig på ett sätt som gör serien bra.
Så, ge den en chans... kanske?
För fler recensioner och artiklar --> scrolla vidare!