Recension: "Pörni" (säsong 5) – ett vemodigt skratt åt vardagen

Det är ingen liten uppgift att hålla en serie som bygger på lågmäld vardagsrealism intressant i fem säsonger. Men Henriette Steenstrup gör ett ärligt försök och lyckas till viss del. Pörni har aldrig handlat om de stora livsförändrande ögonblicken – snarare om hur vi överlever dem. Och den femte säsongen är i grunden mer av samma – ibland till sitt eget bästa, ibland till sin nackdel.

Mellan bröllopsplanering och inre kaos

Pörni (Henriette Steenstrup) jonglerar i vanlig ordning livets alla bollar. Den här gången får hon dessutom äran att arrangera både svensexa och bröllop för sin pappa Ole Johan (Nils Ole Oftebro) och Stephen (Henrik Mestad). Samtidigt kläms hon mellan arbetsnätter inom socialtjänsten och en planerad resa till Liverpool – som förstås inte går som tänkt. Det är mycket nu, för att säga det milt.

Ett särskilt minnesvärt ögonblick är när hennes son Leo dyker upp tillsammans med sin pappa Charlie och hans nya, överdrivet sprudlande flickvän Anna. Kramen Anna ger Pörni är så där stel att den liksom fastnar i kroppen – och när det dessutom visar sig att paret väntar barn, är Pörnis leende mer smärta än glädje. Det där ofrivilliga leendet säger mer än ord. Just de små, subtila reaktionerna är seriens styrka – och det är som roligast när Pörni når sin gräns.

– Jag unnar inte Charlie nån ny söt flickvän eller nåt nytt barn. Alla bara går vidare medan jag tycker synd om mig själv och ringer till syrran. Vilken skitsommar. Jag hatar semester.

Det kan inte bara varit jag som reagerade på "jag hatar semester". Ord i en sammansättning som vi aldrig kommer få höra igen i vardagen. Alla älskar väl semester?

En humor som biter

Humorn biter bäst när den är dränkt i melankoli – som när Pörnis pappa trär på sig en specialsydd kostym han ska ”växa in i” innan bröllopet i augusti. Det är roligt och lite rörande. Detsamma gäller när dottern ifrågasätter sitt eget psyke med orden ”tänk om jag är bipolär?”, varpå Pörni ilsket säger tillbaka ”du är inte bipolär, du är kär och självupptagen!”. Det känns som en kommentar riktad rakt mot samtidens överdrivna självdiagnostiserande – en av säsongens träffsäkraste one-liners.

Men samtidigt börjar vissa teman kännas lite väl bekanta. Relationen till exet Björnar (Gunnar Eiriksson) är svajig, och även om de numera är vänner, är det tydligt att serien bygger upp något mer. Det är varmt och fint, men också förutsägbart.

Starka skådespelar och träffsäker musik

Skådespelarmässigt är serien fortsatt stark. Steenstrup är inte bara huvudrollsinnehavare utan också manusförfattare och skapare, och hon briljerar helt enkelt som multitalang i serien. Det märks i hur manuset söker efter sanningen i varje scen, även om säsongen stundvis tappar tempot. 

Nils Ole Oftebro som Ole Johan får en mer framträdande roll den här gången, och är både underhållande och sårbar. Särskilt när hans nerver inför bröllopet ställs mot hans dotters ständiga krissituationer. Det är också Oftebro som tillför en viss värme när resten av serien ibland kan kännas kyligare.

Musiken, som ofta dyker upp när Pörni når sin emotionella botten, är väl vald och bidrar starkt till stämningen. Den förstärker utan att överdriva. Fotot är som vanligt subtilt, med fokus på blickar, kroppsspråk och vardagsnära miljöer snarare än dramatiska kamerarörelser.

Ett syfte som fortfarande finns där

Pörni vill påminna oss om att livet pågår mitt i kaoset – att familj, vänskap och självrespekt inte alltid går att hålla i balans. Det är en serie om kompromisser, om att vilja vara stark men inte alltid orka, och om att inte hitta något svar – men ändå fortsätta.

Det här är en säsong som pendlar mellan det briljanta och det bekanta. Vissa repliker är fullträff, medan andra scener känns som upprepningar från tidigare säsonger. Tempot är ibland ojämnt, och även om säsongen bjuder på starka ögonblick, är helheten något svag.

Henriette Steenstrup fortsätter dock att leverera ett porträtt av en kvinna mitt i livet som är lika relaterbart som smärtsamt – och ofta ganska roligt. Pörni må inte längre kännas nyskapande, men den är fortfarande ärlig. Och det räcker ganska långt.

"Pörni" säsong 5 har premiär på Netflix den 15 maj.