Recension: Pain Hustlers (2023) – utstuderat underbar i alla aspekter

Överdådig, spännande, smart, snabb, snygg, skrattretande, tankeväckande… Det kan inte hjälpas – där satt den, min första femma i en recension för Filmtopp, 100% tveklös. Pain Hustlers är utstuderat underbar ur alla aspekter och allt iscensätts i bästa hustler-anda, med spektakulär estetik som grädde på moset, som när vi ser läkemedelsmiljardären Dr. Jack Neel (Andy Garcia) tillfångatas av hundratals poliser medan han simmar naken i en gigantisk swimmingpool.

Pain Hustlers, en skildring av ett företags försök att sko sig på smärta, baseras på Evan Hughes reportagebok The Pain Hustlers: Crime and Punishment at an Opioid Startup. Dr. John Kapoor startade Insys Therapeutics efter att sin fru Editha dött i cancer, under svåra plågor. Hans påstådda mission var att rädda andra döende människor från att gå en plågsam död till mötes. Han dömdes 2019 till 66 månaders fängelse för att ha massmutat läkare till att skriva ut det starkt beroendeframkallande läkemedlet Subsys – ofta till patienter som inte har behov av så kraftigt smärtstillande med många överdosrelaterade dödsfall som resultat.

I Pain Hustlers följer vi Liza Drakes (Emily Blunt) väg in och ut ur läkemedelsföretaget Zanna Therapeutics, en kopia av Insys. Fast istället för John Kapoor heter grundaren Dr. Jack Neel, och istället för Subsys mutar de in Lonafen på marknaden för smärtstillande preparat. Ms.Drake räddar företaget och går från att strippa för att försörja sin epileptiska dotter till att bli stenrik nog för att rädda sin dotter, varpå hon sänker det när hennes samvete säger stopp.

Elegant men krävande grepp

Filmen har ett elegant men fokuskrävande aftermath-grepp där karaktärerna kommenterar vad som har hänt medan de intervjuas om det i efterhand, samtidigt som vi ser det som har hänt utspelas. Det gäller att hålla koncentrationen uppe för att inte bli bortkollrad när en TV-soffkommentar följer direkt på en replik, av samma person, där kommentaren ibland ges via voiceover. Från TV-soffan kommenterar de nu dömda brottslingarna resan från ett lovande läkemedelsföretag med den hedervärda missionen att stoppa lidande till ett hänsynslöst bolag som gör allt för pengar, även om det innebär att muta läkare till att skriva ut läkemedel som dödar.

Det är svårt att säga om någon är entydigt god eller ond. Visst, Lonafen är effektivast i världen mot cancersmärta, vilket är deras främsta säljargument, men det är knappast det som driver dem till att få företaget att expandera. Dr. Neel framställs till att börja med som en hederlig person – vänlig nog att stå upp för Liza när hennes kollegor försöker få henne avskedad med (det giltiga) argumentet att hennes imponerande CV är rakt igenom förfalskat – men som alltmer girig och galen när företaget växer.

Plötsligt står han i de enorma marmorlokalerna och vrålar om att alla måste jobba barfota, alternativt med sockor om de har fula fötter. Är hans tilltagande galenskap en förmildrande omständighet när han låter sitt företag ha ihjäl tusentals människor för pengars skull? Var han redan lika galen som girig till att börja med? Blev han ett monster av framgången, korrupt av pengarna? Läkarna de mutar är inte bättre – mutar sig själva när de efterfrågar en andel i allt Lonafen som säljs.

En sann, sevärd historia som framför viktiga budskap om hur lättkorrumperad såväl läkemedelsindustrin som den enskilda människan är – och hur lätt det är att bli korrupt, som människa. "Pain Hustlers" finns nu att streama på Netflix.