Recension: En dag och en halv (2023)
Fares Fares regidebut är ett intensivt kidnappningsdrama
Snart är det premiär för Fares Fares långfilm ”En dag och en halv” på Netflix. Filmtopps Eric Diedrichs recenserar.
Att Fares Fares är en utmärkt skådespelare är det väl ingen som tvivlar på, men hur är han som regissör? Med Netflix-filmen En dag och en halv får vi svaret.
En uppjagad man, Artan (Alexej Manvelov), kliver in på en vårdcentral och kräver att få träffa sin hustru Louise (Alma Pöysti). Efter att ha blivit ombedd att att vänta dras en pistol och situationen tar en oväntad vändning. Det dröjer inte länge innan Artan har tagit sin fru till gisslan och kräver en flyktbil.
Polisen Lukas (Fares Fare) ger sig in på vårdcentralen för att förhandla, men snart kör han flyktbilen åt Artan följt av en kortege av polisbilar. Med Artan ständigt pressande pistolmynningen mot Louise huvud måste Lukas hitta ett sätt att få gärningsmannen att lugna ner sig, men detta visar sig vara snudd på omöjligt.
Värd att spana in
Handlingen i En dag och en halv är på många sätt väldigt pang på, samtidigt lyckas Fares Fares, som tillsammans med Peter Smirnakos har låtit sitt manus inspireras av en verklig händelse, bjuda på vissa dramaturgiska överraskningar.
Exempelvis bryts en av hörnstenarna i dramatiskt berättande, men jag kommer inte berätta vilken. Likaså får vi under resans gång en rätt nyanserad bild av Artans och Louise relation, som på sätt och vis för tankarna till Gustav Möllers utmärkta telefonthriller Den skyldige (2018).
Nu är inte En dag soch en halv inte riktigt lika bra som Möllers film, men det är en klart godkänd regidebut värd att spana in. Skådespelet är starkt rakt igenom och det finns scener som sticker ut lite extra. Jag är omedelbart nyfiken på vad Fares Fares hittar på härnäst.
”En dag och en halv” har premiär på Netflix fredag 1 september.