Recension: A Tourist’s Guide to Love (2023)
En romantisk komedi så typisk som det bara går att bli
Netflixs nya romcom “A Tourist’s Guide to Love” är allt man förväntar sig att den ska vara. En kvinna ska hitta sig själv genom att resa till ett främmande land, men hittar istället kärleken. Den är fylld med alla klichéer som finns inom romantisk komedi och du har garanterat redan sett den här filmen hundratals gånger tidigare, fast under andra titlar.
Efter att det oväntat tagit slut mellan reseagenten Amanda (Rachael Leigh Cook) och pojkvännen John (Ben Feldman) får hon i uppdrag av sin chef att resa till Vietnam för att undersöka om hotellet hon bor på är värt för företaget att köpa upp. Samtidigt får hon lära sig mer om den vietnamesiska kulturen.
Amanda träffar guiden Sinh (Scott Ly) som tar hand om Amandas turistgrupp. Han lär henne att vara mer spontan och hon upptäcker sidor hos sig själv hon inte visste fanns. Hennes liv vänds upp och ner när hon samtidigt blir förälskad i Sinh. Hon måste ta ett beslut mellan honom och sin ex-pojkvän John som plötsligt dyker upp i Vietnam för att vinna tillbaka henne.
Utan någonting intressant
Med så färgsprakande och livliga bilder som A Tourist’s Guide to Love bjuder på hade man hoppats på en lika engagerande handling, men det blir istället det motsatta. Allt som ska ingå i en romantisk komedi finns med och är man ett stort fan av sådana filmer är det här eventuellt en som skulle tilltala. Men utan någonting unikt eller intressant för tittaren att hålla fast vid blir filmen enbart en i mängden, och inte en speciellt bra en.
Hade det funnits fungerande komiska inslag hade det antagligen livat upp den tafatta och långsamma handlingen. De första minuterna innehåller förvisso försök till komedi, men sedan är det som att filmskaparna själva insett att det inte fungerar och då släppt alla humoristiska ambitioner. Visst drar man på smilbanden vid några tillfällen, men det är mest för att allting är så otroligt gulligt. Och det är även det som ofta ställer till det med romantiska komedier som denna, att det blir för overkligt och gulligt till den punkten att det helt enkelt inte är bra filmskapande.
Så många klichéer som möjligt
Huvudkaraktären Amanda är från början inte alls “likeable”, vilket gör att man senare inte känner någonting för hennes resa och det hon går igenom. Mycket känns påtvingat och personerna i turistgruppen stjäl rampljuset vid ett flertal tillfällen då deras sekunder är mer intressanta än den huvudsakliga handlingen. Det känns som fokus mest legat på att lyckas stoppa in så många klichéer som bara möjligt på 90 minuter.
Det är så pass händelsefattigt och ointressant att det enda ordet som går att sammanfatta A Tourist’s Guide to Love med är helt enkelt "tråkig" och det är tråkigt på precis alla plan.
Som fan av romantiska komedier kommer man gärna tillbaka till dem just för att man vet hur de ska sluta och att det mesta ofta är sig likt mellan olika filmer, men det finns också en gräns för det välbekanta. Det är aldrig ett gott tecken när man enbart väntar på att filmen ska ta slut. Vill man se en film med Eat Pray Love – känsla borde man helt enkelt bara se om Eat Pray Love och skippa A Tourist’s Guide to Love.
“A Tourist’s Guide to Love” finns att se på Netflix från och med den 21 april.