Parfymen (säsong 1)
"Parfymen" är en upprörande meningslös meta-adaption av Patrick Süskinds mästerverk.
Äntligen. Jag har till slut lyckats ta mig igenom hela den första (och förhoppningsvis sista) säsongen av "Parfymen", Netflix senaste originalserie på tyska. Det finns helt klart vissa ljusglimtar och några intressanta minuter precis i slutet. Men på det stora hela rör det sig om sex bortkastade timmar, där männen är okänsliga bufflar medan kvinnorna är nakna, sköra och objektifierade. Fast det är ju bara dofternas fel, givetvis.
Män med svinaktigt beteende kan ju inte rå för att de är som de är, om en kvinna luktar på ett visst sätt så måste de strypas, våldtas och ibland även rakas hårlösa. Missförstå mig inte nu, det här kunde ha gjorts bra – jag ville älska Parfymen, men det är omöjligt att bli annat än upprörd över besluten seriens skapare har tagit.
Många som läser den här recensionen har säkert, precis som jag själv, sett den utsökta filmen Parfymen: Berättelsen om en mördare (2006) med Ben Whishaw i rollen som Jean-Baptiste Grenouille. Grenouille är själv helt luktlös, han har ingen egen kroppslukt, men har ett exemplariskt luktsinne och blir tack vare det en av världens främsta parfymörer.
Hans berättelse tar däremot en oväntad och mörk vändning, när han blir uppslukat besatt av att skapa den perfekta parfymen. Vars doft i princip ska kunna framkalla känslan av att ha hittat sin själsfrände. För att lyckas med det behöver han mörda ett flertal unga kvinnor, klä av dem nakna och smeta in dem i djurfett för att sedan långsamt raka deras kroppar. På så sätt kan han bevara deras dofter som tangenter till hans oemotståndliga parfym.
Serien "Parfymen" är något helt annat. Ett gäng ungdomar läser Patrick Süskinds bok (som ligger till grund för filmen) och blir besatta av att lyckas med vad den fiktive Grenouille ville uppnå. Spola fram tiden tills de är vuxna och plötsligt börjar kvinnor att dö, en efter en, och dyka upp rakade på samma sätt som i boken. Är det möjligtvis en av, de nu vuxna, ungdomarna som ligger bakom morden?
En polisutredare ser efter ett tag själv på Parfymen: Berättelsen om en mördare för att bättre förstå sina potentiella gärningsmäns motiv. Men med otaliga (helt onödiga) sidospår, ett för oss tittare olösbart "mysterium" (tills svaren matas direkt ned i halsen på oss) och ett omotiverat högt fokus på att visa upp samtliga av seriens kvinnliga huvudrollsinnehavare nakna, finns det ingen anledning att ge den nya serien en chans.
Se istället den fantastiska långfilmen, vars grundhistoria uppenbarligen var bra nog att få några tyska TV-skapare att vilja skapa en egen serie i dess ära. Synd bara att ingen någonsin kommer vilja skapa något i seriens ära.