Paddleton (2019)

Paddleton (2019)

  • 1  tim 29 min
  • Drama, Komedi
  • Netflix
Sebastian Hansson | Recension
25 februari 2019
Sebastian Hansson | Recension
25 februari 2019

"Finstämd historia om vänskap"

Två nära vänner. En av dem ska dö. Hur de handskas med situationen är grundberättelsen i "Paddleton" – en finstämd historia om vänskap.

  • Regi:
    Alex Lehmann
  • Manus:
    Alex Lehmann, Mark Duplass
  • I rollerna:
    Mark Duplass, Ray Romano, Alexandra Billings m.fl.
Huvudrollerna i filmen Paddleton sitter på en soffa.
Foto: Netflix

Michael (Mark Duplass) ska dö. Hans sjukdom är obotlig och istället för att dra ut på processen ges han möjligheten till en medicinsk överdos. Innan det vill han dock bara umgås med sin bästa kompis Andy (Ray Romano). De båda medelåldersherrarna vill strosa runt på fritiden i sina knäshorts, spela paddleton och kolla Kung Fu-filmer samtidigt som de lägger pussel. Förutom detta åker de på en biltur för att hämta ut Michaels medicin. Hur detta på något sätt nästan blir nittio minuter kan på pappret framstå som märkligt.

Nu är det så att Paddleton är en film som belönar den tålmodige tittaren: personen som tillåter sin puls och sjunka nedanför jag-måste-titta-på-min-mobil-var-femte-minut-nivån. Det här är en lågmäld historia skildrad i dämpade färger med två skådisar med otrolig personkemi och om du är den individ som njuter av till synes tramsdialog två vänner emellan, då har du hittat rätt. Det finns det gott av. Mycket av dialogen känns härligt improviserad och det är i orden mellan dessa två vänner som karaktärerna hittar sig själv.

Ju längre filmen fortgår desto bräckligare och ärligare (men också mer bisarr) blir deras relation och även om situationerna definitivt ligger åt det absurda hållet känns filmen förvånansvärd jordnära: De här två killarna skulle kunna existera. Även om själva konflikten är tydlig från första början tar det ett tag innan handlingens allvar sipprar igenom den snällgrabbiga ytan, vilket nog kan sägas vara filmens största nackdel. Men när filmen tillåter sig själv att stanna upp i allvaret är det oerhört finstämt. Både Duplass och Romano gör finfina insatser och spelar med säkerhet.

Paddleton är en film som småputtrande tar sig igenom sin spellängd utan grandiosa gester eller tårdrypande debattinlägg om dödshjälpens vara eller icke vara. Vissa skulle kanske mena att filmens opartiska hållning till det omtalade ämnet är en brist: Vad vill Paddleton egentligen säga på ett djupare plan? I mina ögon är det en film om vänskap, inte ett debattinlägg om dödshjälp, utan en gestaltning av två bra kompisar.

Ibland räcker det.