Orange Is the New Black

Orange Is The New Black (säsong 4)

  • Drama, Comedy
  • Netflix
Jonatan Blomberg | Recension
19 juni 2016
Jonatan Blomberg | Recension
19 juni 2016
  • Manus:
    Jenji Kohan (story)
  • I rollerna:
    Taylor Schilling, Danielle Brooks, Laura Prepon, Samira Wiley m.fl.

Säsong 4 är avklarad. Några minuter senare sitter jag här framför datorn med en olustig, omtöcknad, annorlunda känsla i kroppen. Ni vet, sådär som det kan kännas om man gjort något riktigt dumt och vet att domedagen är nära. Precis i ögonblicket när din förälder, fröken eller chef ropar på dig - innan du fått skäll men vet att du precis ska få det. Samtidigt är jag så fruktansvärt glad. Som när någon du respekterar särskilt mycket precis har berömt dig för något du gjort, när du precis insett att din kärlek är besvarad eller när du lägger på luren efter att din nya chef ringt och meddelat att drömjobbet gick till DIG.

Orange Is the New Black
Foto: Netflix

Den fjärde säsongen av Orange Is the New Black har fått mig att känna så många känslor, huller om buller. Jag satt för ett år sedan som ett stort frågetecken efter att jag hade spenderat en hel helg åt säsongen, vad tusan var det för skit jag hade sett? Ja, i jämförelse med den här säsongen är den tredje inte mycket bättre än så. Förhoppningsvis letar sig många ändå tillbaka till Orange Is the New Black och ger årets försök en chans. Förra året störde jag mig på hur lite risker våra fångar i kvinnofängelset verkade ställas inför och hur spretig säsongen kändes under de återkommande tillbakablickarna till deras tidigare liv.

Om jag efter förra året ville sätta mig och skriva ett klagobrev till serieskaparna så sitter jag nu istället och funderar på att skriva ett tackbrev. Det kommer jag inte göra, en hyllande tweet och denna recension får vara mitt sätt att säga tack. I normala fall brukar jag hålla på betyget till slutet av recensionen och försöka skriva så objektivt som möjligt fram tills dess. Det här är en fem av fem-säsong för mig. Det finns ingen anledning att hålla det inne längre än hit.

Vårt favoritfängelse är tillbaka - med besked!

Vad är det då som gör den här säsongen av Orange Is the New Black så speciell? För min del beror det framförallt på att där tidigare säsonger mer varit komedier med drama-inslag, så är fokuset nu istället det omvända. En dramaserie som utspelar sig på ett kvinnofängelse med komiska inslag.

Foto: Netflix

Foto: Netflix

För det finns helt klart en hel del komik även under denna vända. Jag kommer genast att tänka på två särskilda "incidenter" varav den ena innefattar den notoriska lögnaren Lorna Morello (Yael Stone) under ett särskilt möte (ni kommer förstå vilket jag menar när ni kommer dit) och den andra övertydliga komiska "incidenten" rörde en särskild fånges nysning vid en dusch så att mobiltelefon flög ut ur sitt gömställe precis framför fötterna på en vakt.

De stunder jag kände att ett publikskratt hade kunnat klistrats in (ni vet: Two and a Half Men och How I Met Your Mother-publikskratt) var sparsamt använda men välbehövda. Under säsongens gång fick vi se det allra mörkaste av mörker i vissa av karaktärernas berättelser och här fungerade säsongens komiska inslag som en fyrs sken i natten. Utan dem hade skeppet gått förlorat till havs.

Riskerna är tillbaka. Det är farligt att sitta i fängelse. Punkt. Säsongen börjar sekunderna efter att den förra slutade, i vattnet. Inne i värmen väntar mängder med nya fångar eftersom fängelset, som i den föregående säsongen bytte ägare, nu har en deal där de får betalat per intagen. Fängelset fylls därför till bredden och sedan lite till samtidigt som nyrekryterade vakter, bestående av exmilitärer från kriget i Afghanistan, ska visa att de vet bäst. Jag säger det igen, riskerna är definitivt tillbaka och jag kan under säsongens gång aldrig känna mig säker på att någon av de fångar som jag "hejar på" kommer att klara sig hela vägen.

Foto: Netflix
Foto: Netflix

Skådespelsmässigt kan ni förvänta er att bli golvade gång på gång på gång på gång. Det finns många bra skådespelerskor och skådespelare i den här serien. Tack och lov har de denna gången fått ett alldeles fantastiskt manus att arbeta med. I år får vi seriens hittills största cliffhanger, en binge-tittares mardröm om ni så vill, men glädjen över vetskapen att Orange is the New Black redan är förnyad med inte bara en utan tre säsonger till räcker långt.

Min rekommendation är att i största möjliga utsträckning se så många avsnitt på rad som du kan - den fjärde säsongen av Orange Is the New Black är som gjord för att binge-tittas på. En kavalkad av känslor kommer att skölja över dig: glädje, sorg, ilska och förtvivlan är nog de som jag mest frekvent har fått ta del av. Orange Is the New Black är bland det bästa jag har sett i år.