Recension: One Piece (2023)
Kul äventyr efter en trög start
Så har det blivit dags för den upphaussade live action-versionen av "One Piece". Efter en lång väntan kan jag säga att både fans och nya tittare troligen kommer vara nöjda med serien.
Först ska jag vara ärlig för att ge denna recension full transparens; jag har egentligen ingen stenkoll på One Piece. Nog för att jag vet det grundläggande om mangan, men jag har inte sett några större mängder av animen, och aldrig läst mangan. Samtidigt tror jag inte det är något större problem att se serien om du inte redan innan är ett fan, eftersom Netflix gör ett bra jobb att guida oss fram i den färgstarka världen. Men det blir ändå svårt för mig att bedöma huruvida tonen stämmer överens med sitt källmaterial. Jag kan dock, utifrån det lilla jag vet, göra ett försök och säga att jag tror One Piece-fansen lär bli rätt nöjda.
För er, som likt mig, inte har lika stor koll på fenomenet, kommer här en snabb sammanfattning av handlingen: För drygt tjugo år sedan avrättades en piratkung inför de allmänna massorna, och i sitt sista andetag nämner piratkungen att han gömt en stor skatt; one piece. Det här skapar en masshysteri och en värld fylld av pirater. En av dem är Monkey D.Luffy, en pojke i stråhatt som besitter superkrafter. Han kan nämligen töja ut sin kropp som gummi. Tillsammans med sitt gäng söker han nu efter skatten.
Första intrycket är sådär ...
Det första som slog mig när jag kollade på One Piece är att det visuella i serien ibland ser ganska… billigt ut. Den CGI som används lämnar en del att önska, och vissa gånger känns det nästan som att serien är gjord av ett fan och inte av ett miljardföretag. Ta till exempel effekterna när Luffy sträcker ut sina armar. Det ser snarare ut som något från en barnfilm på tidigt 00-tal. Förvisso ger det en charm av att det påminner om stilen från animen, men jag imponeras inte. Samtidigt är dock fightingscenerna väldigt välgjorda och här finns ingen CGI som förstör.
... men sedan vänder det
När det kommer till själva manuset är jag till en början väldigt tveksam. Det hela känns ganska tråkigt ärligt talat. Men efter en dryg halvtimme höjs tempot, och då vänder allting för mig. Det blir roligare och mycket mer sevärt. En oro kan istället vara att man försöker trycka in för mycket. Jag vet att den här säsongen, med sina åtta avsnitt, fyller nästan 100 kapitel från mangaserien.
Överlag är tonen ganska flamsig, vilket ju därmed ser till att serien håller sig till originalet. Till exempel har de färgstarka, många bokstavligen, karaktärerna behållits. Utan kontexten att det ursprungligen kommer från en manga hade man kunnat tycka att karaktärerna känns felplacerade och att det många gånger blir lite för dumt. Därför kanske de som saknar relationen till One Piece kan känna att det då och då blir konstigt. Men jag tycker fortfarande serien är värd att se för alla dessa. Än bättre blir det för er som redan är inbitna följare. Serien känns som ett kärleksbrev till alla er.