
Netflix nya svenska kriminalare ”Skiftet” har vackra ambitioner
Recension: ”Skiftet” (2025)
Netflix-serien ”Skiftet” bjuder på stilsäker skildring av 1950-talets Stockholm och kvinnliga poliser, men karaktärerna blir aldrig mer än sina funktioner i berättelsen.
Jag fastnade snabbt för premissen i ”Skiftet”. Serien utspelar sig i Stockholm 1958, då de tre kvinnorna Karin, Siv och Ingrid blir några av landets första kvinnliga poliser. Själva idén om att placera kvinnorna mitt i ett Klara-distrikt som sprakar av kriminalitet, sociala orättvisor och en ständigt skeptisk mansdominans är både dramatisk och historiskt intressant.
Kanske är det snarare för att jag själv vuxit upp med berättelser om hur kvinnors möjligheter såg ut förr – från historielektioner i skolan till släktingar som vittnat om ett helt annat arbetsklimat – som Skiftet träffar mig. Serien påminner om att det inte bara handlar om ett yrke, utan om ett större samhällsskifte där normer började ruckas. Därför gör det lite ont när serien, som vill ge dessa kvinnor liv, ibland nöjer sig med att göra dem till symboler snarare än människor av kött och blod.
LÄS OCKSÅ: Bekräftat när ”Beck – Ur askan” har premiär på TV4 – tidigare än väntat

Problemet med platta porträtt
Trots all visuell finess och en lovande premiss blir de kvinnliga karaktärerna aldrig riktigt tredimensionella. Serien följer de första kvinnliga poliserna i Stockholm 1958 och där finns en enorm potential att utforska komplexitet men alltför ofta reduceras kvinnorna till sina funktioner i berättelsen.
Josefin Asplund, Agnes Rase och Malin Persson gör vad de kan med materialet, och alla tre levererar trovärdig skådespel. Men när karaktärerna själva är tecknade med så breda penseldrag blir det svårt för skådespelarna att fylla ut det tomrummet. Det är särskilt frustrerande eftersom serien tydligt vill säga något viktigt om kvinnors kamp för likvärdighet och erkännande men när karaktärerna inte känns som fullvärdiga individer blir budskapet mer schablonmässigt än träffande.
En visuell fest med substans
Det är svårt att inte bli fängslad av seriens visuella språk. Fotot är genomarbetat på ett sätt som höjer materialet flera snäpp. Varje bildruta andas 1950-tal, från den dova belysningen i förhörsrummen till de detaljrika gatumiljöerna. Men det är inte bara nostalgin som gör bilderna intressanta. Fotograferingen använder också färg och ljus för att berätta om maktstrukturer och utsatthet på ett sätt som känns både subtilt och effektfullt.
Regissören Rojda Sekersöz, som tidigare gjort succé med Young Royals och den Guldbaggenominerade Dröm Vidare, visar återigen prov på sitt starka visuella handlag. Särskilt intressant är valet att bryta av periodens tunga realism med vintage kollage ackompanjerade av musik. Ett stilgrepp som hade kunnat kännas pretentiöst men istället tillför en drömsk, nästan poetisk dimension. Det är ett modigt val som fungerar förvånansvärt väl och ger serien ett eget tonläge.
LÄS OCKSÅ: I veckan har hajpade mysterieserien ”The Ed Gein Story” premiär på Netflix

Ett viktigt ämne med vackra ambitioner
”Skiftet” är inspirerad av verkliga händelser och det märks att det finns både research och respekt bakom produktionen. Syftet är tydligt: att belysa en bortglömd del av svensk historia och visa på hur strukturell könsdiskriminering såg ut i praktiken. Detta görs på ett sätt som känns relevant även idag, utan att serien pekar med hela handen. De paralleller som finns till dras subtilt, vilket är en styrka.
Men samtidigt fastnar serien i en fälla där den viktiga berättelsen blir viktigare än de människor som ska bära fram den. Det blir mer historiebok än levande drama. När Mad Men eller The Crown lyckas skildra sina epoker gör de det genom att låta karaktärerna vara lika komplexa som sin tid. Det är något Skiftet hade behövt lära av.
En lovande berättelse som inte riktigt landar
I helheten är ”Skiftet” en produktion som känns betydelsefull men också ojämn. Den visuella berättelsen och regigreppen gör den minnesvärd. Skådespelarna är välcastade och gör sitt yttersta. Men när karaktärerna inte får fullt djup, när tempot tappar, så stannar upplevelsen i ett mellanrum mellan angeläget drama och halvfärdig idé.
Det här är en serie som man gärna pratar om efteråt, men som man kanske inte bär med sig lika länge som man önskar. Skiftet påminner oss om att kampen för jämställdhet ofta börjar i det lilla – i uniformer, i vardagliga blickar och i segdragna fördomar.
”Skiftet” har premiär på Netflix den 3 oktober.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.