Nappily Ever After (2018)

Nappily Ever After (2018)

  • 1 tim 38 min
  • Drama, Komedi
  • Netflix
Oscar Vilhelmsson | Recension
22 september 2018
Oscar Vilhelmsson | Recension
22 september 2018

Fabricerade skönhetsideal ifrågasätts i romantisk komedi.

"Nappily Ever After" lyfter ett viktigt tema, men Hollywood-mentaliteten blockerar de högre betygen.

  • Regi:
    Haifaa Al-Mansour
  • Manus:
    Adam Brooks, Cee Marcellus
  • I rollerna:
    Sanaa Lathan, Lyriq Bent, Ricky Whittle, Lynn Whitfield m.fl.
En kvinjna står i profil och håller sitt blonda hår i ena handen och en rakapparat i den andra.
Sanaa Lathan i "Nappily Ever After". Foto: Netflix.

Violet Jones (Sanaa Lathan) har under hela sin uppväxt fått höra att hon endast är värd något så länge hennes utseende är perfekt. Hennes bestämda mor (Lynn Whitfield) ser till att dotterns naturliga afro förblir en hemlighet och menar att för bli lycklig måste hon hitta en man som kan ge henne allt hon vill ha. Men när hon som vuxen och framgångsrik kvinna lyckats uppnå detta, framstå som perfekt i alla situationer och hittat en man hon vill leva med, går det ändå inte som planerat.

Pojkvännen Clint (Ricky Whittle) vägrar att gifta sig med henne. Han menar att hennes försök att alltid vara "perfekt" skapar en falsk personlighet som han inte kan spendera sitt liv tillsammans med. Hela världen vänds upp och ner för Violet, som i sitt hjärtekrossade tillstånd påbörjar en inre resa för att hitta sin sanna identitet, vilket leder till några radikalt livsförändrande beslut. Men när hon verkar som allra mest vilsen korsas hennes väg av hårsalongsägaren Will (Lyriq Bent), och plötsligt verkar livet inte lika förvirrande längre.

"Nappily Ever After" lyfter ett viktigt tema om de skeva skönhetsideal dagens reklamindustri ger oss. Hur de försöker intala oss att vårt individuella värde helt bygger på hur "perfekt" vårt yttre är, och att domarna i samhället är männen. Att det ur ett etnocentriskt perspektiv dessutom är en starkt dominerande vithetsnorm som styr, lägger mer press på svarta som behöver anstränga sig ännu mer för att lyckas erhålla samma nivå av acceptans och respekt som vita.

I ett tappert försök vill filmen inspirera kvinnor till att slå sig fria från dessa ideal och istället bejaka sin naturlighet och göra den till sin främsta styrka. Till stor del lyckas Nappily Ever After, för det är en stark och modig resa som Violet ger sig in på när hon bryter sig loss för att finna vem hon verkligen är. Men tyvärr får inte budskapet tillräckligt med slagkraft.

Inom de begränsade genre-ramarna som romantiska komedier utformar är det svårt att undvika att seriösa ämnen reduceras. Här blir skönhetsideals-tematiken det sekundära och skuggas av att intrigen måste få ett lyckligt slut enligt Hollywoods alla klyschor. Att få en så bred publik som möjligt väger här tyngre än att utforska en samhällsfråga på djupet. Tyvärr blir Nappily Ever After därav lite för endimensionell för att nå något högre betyg.

Rolig fakta: Den saudiarabiska regissören, Haifaa Al-Mansour, är den första kvinnliga filmskaparen i landets historia. Hennes framgångar och produktioner har inspirerat till en ny våg filmmakare i Saudiarabien och har väckt debatt kring frågor som tidigare varit klassade som förbjudna i landet. (Källa: IMDb).

Haifaa Al-Mansour, regissören bakom bl a Nappily Ever After.
Haifaa Al-Mansour.