Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Lars Väringer och Ida Engvoll i regeringskvarteren.

Kärlek & Anarki (Säsong 1)

  • 8 x 30 min
  • Drama, Komedi
  • Netflix
Gustav Larsed | Recension
30 oktober 2020
Gustav Larsed | Recension
30 oktober 2020

Seriöst relationsdrama krockar med humor som inte fungerar.

Med "Hotell" och "Till det som är vackert" har Lisa Langseth visat att hon är en filmregissör att räkna med. När hon nu ger sig in i TV-världen med serien "Kärlek & Anarki" är resultatet mer spretigt. Premiären landar 4 november på Netflix.

  • Skapare:
    Lisa Langseth
  • Regi:
    Lisa Langseth
  • I rollerna:
    Ida Engvoll, Björn Mosten, Reine Brynolfsson m.fl.

Sofie Rydman (Ida Engvoll) blir inhyrd som konsult för att modernisera ett bokförlag som går på sparlåga. En kväll blir hon fotograferad på sitt kontor av förlagets IT-tekniker Max (Björn Mosten), detta när hon befinner sig i en väldigt privat situation. Nästa dag ger Max henne en utmaning som motprestation för att radera fotot. Av någon anledning går Sofie igång på detta och ger Max en utmaning i gengäld. Detta utvecklas sedan till någon slags lek emellan dem, som börjar i liten skala men snart växer till ett monster de själva inte kan kontrollera.

Lisa Langseth har med bland annat "Hotell" och "Till det som är vackert" visat att hon bemästrar filmmediet. Hennes första TV-serie är dock en spretig historia. Kärlek & Anarki är i ena stunden ett seriöst relationsdrama för att i nästa stund växla över till märkliga och olustiga situationer med tramsig humor. Det blir en krock som gör att helheten inte känns trovärdig. 

"Seriösa delarna den största behållningen."

Kärlek och Anarki
Björn Mosten. Foto: Netflix.

Tanken med dessa udda situationer är väl att de ska kännas dråpliga och vara en rolig twist till storyn som i övrigt är ganska rättfram. Resultatet blir istället en obekväm och konstig ton. I vissa fall tvingas skämskudden fram för att det klingar så surt. En anledning till att seriens komiska delar inte riktigt flyger skulle kunna bero på att ingen av skådespelarna är renodlade komiker. Björn Kjellman har visserligen gjort en hel del humor förut men även han får kämpa med att locka till skratt. 

Den största behållningen blir i slutändan seriens mer seriösa delar som berör relationen mellan vissa karaktärer. När Langseth lyckas som bäst med dessa delar dras mina tankar till Bonusfamiljen, vilket är ett bra betyg från mig. Dessa stunder kommer emellertid allt för sällan. 

För fler recensioner --> Scrolla vidare!