Recension: "Happy Gilmore 2" (2025) – Netflix träffar hole-in-one på nostalgi

Recension: Happy Gilmore 2 (2025) – nostalgisk hole-in-one på Netflix

  • 1 tim 54 min
  • Sport, Komedi
  • Netflix
Thindra Rundström
Uppdaterad: kl. 20:22 Publicerad:
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Trettio år senare levererar Adam Sandler en uppföljare som lyckas behålla sin charm

Tre decennier har gått sedan Happy Gilmore slog sig in på golfbanan med sin hockeyklubba och sin oförutsägbara vrede. Nu är han tillbaka – äldre, trasigare och med ett nytt mål i sikte.

  • Regi:
    Kyle Newacheck
  • Manus:
    Tim Herlihy, Adam Sandler
  • I rollerna:
    Adam Sandler, Julie Bowen, Christopher McDonald, Ben Stiller m.fl.

Ensamstående, nedsupen och fattig

Happy Gilmore 2, regisserad av Kyle Newacheck och skriven av Adam Sandler själv tillsammans med gamle vapendragaren Tim Herlihy, öppnar i ett betydligt dystrare tonläge än väntat. Happy har förlorat sin fru Virginia (spelad av Julie Bowen från Modern Family) i en tragisk olycka. En olycka som i sann Gilmore-anda är både absurd och tragisk: ett golfslag som oturligt nog träffar henne. Med andra ord råkade Happy mörda sin egen fru, men ingen är särskilt förvånad.

Nu är han en ensamstående fembarnspappa, nedsupen och fattig. Sponsorkontrakten är borta, huset är borta, och räkningarna samlas i högar medan whiskyflaskan vänds upp och ned. Hans dotter drömmer om balett i Paris som inom kort leder Happy tillbaka till golfbanan. Hans söner däremot? Fulla av känslor – precis som han.

I en av filmens mest träffsäkra scener ryker de ihop vid matbordet, varpå Happy frustrerat utbrister: ”We fight in the basement, not at the table.” Det summerar mycket av ilskan, kärleken och den där lätt kaotiska men ändå varma dynamiken i familjen. När Happy dessutom kort därefter bekymrat sneglar mot ett bleknat foto av honom och Virginia är det oväntat svårt att inte bli berörd. 

Recension: "Happy Gilmore 2" (2025) – Netflix träffar hole-in-one på nostalgi
Foto: Netflix.

Fullproppad med välbekanta ansikten

Adam Sandler faller tillbaka i rollen som Happy med en slags grusig värme. Han lyckas balansera den råa humorn med ett nyfunnet mått av sårbarhet. Det är fortfarande roligt, men det finns något mer där nu. Något som känns djupare än vad det egentligen är. 

Cameos? Överallt. Bad Bunny som förvirrad caddie, Eminem som arg golfentusiast, Kid Cudi i bakgrunden, Margaret Qualley briljant i en biroll och Ben Stiller är tillbaka som Hal. Fortfarande lika obehaglig. Och nej, cameo-festen är inte över. Proffs­spelare som Rory McIlroy, Scottie Scheffler, John Daly, Paige Spiranac och Will Zalatoris dyker upp. Allt detta är kul – stundtals rent hysteriskt – men ibland blir det nästan lite för mycket.

Men det är väl också hela poängen med Happy Gilmore 2.

Recension: "Happy Gilmore 2" (2025) – Netflix träffar hole-in-one på nostalgi
Foto: Netflix.

En uppföljare som inte släpper taget om första filmen

Filmens tempo har sina toppar och dalar. Ett montage till ”Juke Box Hero” träffar helt rätt, det är precis så löjligt som man vill att en Happy Gilmore-comeback ska vara, medan fotot är fortsatt återhållsamt samtidigt som det använder kontraster snyggt: familjekaoset är varmt och levande medan golfvärlden känns stel och kall.

Men på andra håll tappar filmen fart, särskilt när den alltför ofta klipper till scener från originalfilmen. Happy Gilmore 2 verkar inte riktigt lita på att vi vet varför vi är här. Referenser förklaras. Skämt visas i repris. Det är som om filmen tror att vi behöver en påminnelse om varför vi gillade originalet – trots att hela poängen med att vi ser filmen är att vi redan vet. 

En oväntat värdig uppföljare

Handlingen är aningen tunn, insatserna absurda och filmen lutar sig tungt mot referenser. Det är dumt. Det är högljutt. Det är Happy Gilmore. Och ärligt talat? Det var allt jag ville ha.

Filmen gör inga stora anspråk, men bär ändå med sig ett oväntat tema: Vad händer med en man som byggt hela sin identitet på att slåss när det inte längre finns något kvar att slåss mot? I Happys fall är svaret: han slår ändå – men för sina barn. För Virginia. För ett sista försök att göra rätt.

Happy Gilmore 2 är knappast gjord för finsmakare med det är en bra slapstick-komedi. Den är stökig, överlastad, självmedveten och ibland fullständigt ologisk. Men det spelar ingen roll. För mitt i allt det där finns också värme, charm och precis den typ av humor som fansen har väntat på. Det här är utan tvekan en lojal uppföljare som behåller kvalitén och humorn. Den vet vad den är och vad den ska ge sin publik. För mig räckte det långt.

Det här var kanske inte filmen jag behövde. Men det var exakt filmen jag ville ha. När livet slår snett, slå tillbaka med stil.

"Happy Gilmore 2" finns nu att streama på Netflix.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

ANNONS
ANNONS

NÄSTA ARTIKEL