"First They Killed My Father"

First They Killed My Father: A Daughter of Cambodia Remembers (2017)

  • 2 tim 16 min
  • Drama
  • Netflix
Filip Kruse | Recension
21 september 2017
Filip Kruse | Recension
21 september 2017

"First They Killed My Father: A Daughter of Cambodia Remembers" är en viktig berättelse från ett unikt perspektiv.

  • Regi:
    Angelina Jolie
  • Manus:
    Angelina Jolie, Luong Ung
  • I rollerna:
    Sareum Srey Moch, Phoeung Kompheak, Sveng Socheata, Mun Kimhak m.fl.

I västvärlden är vi vana att se berättelser från Vietnamkriget utifrån amerikanska soldaters synvinklar. Sällan reflekteras det över de politiska motiven bakom krigets uppkomst, och sällan får vi se händelserna från den andra sidans perspektiv. Ett land som var neutralt under kriget var Kambodja, men dess medborgare skulle ändå få lida eftersom USA släppte bomber över landet i hemlighet. Samtidigt bildades en kommunistisk rörelse i Kambodja vid namn Röda khmererna; gruppen tog över landet och upprätthöll fångläger där nästan en fjärdedel av befolkningen systematiskt utplånades.

LÄS OCKSÅ: Recension: By the Sea (2015)

Sareum Srey Moch i filmen "First They Killed My Father"
Foto: Netflix

Mitt i allt detta har vi Luong Ung, ett litet barn som tvingas lämna sitt hem med sin familj för att hamna i ett av Röda khmerernas läger. Det är utifrån henne som regissör Angelina Jolie väljer att berätta den här historien. Den baseras på en verklig händelse, och på en bok skriven av Luong Ung själv. Med ett sådant upplägg har filmen förstås redan vunnit våra sympatier, och att kritisera den känns nästan som lönlöst i och med dess nobla och viktiga ambitioner, men samtidigt måste det poängteras att den inte är så bra som den kunde varit.

Jag gillade mycket i First They Killed My Father: A Daugher of Cambodia Remembers. Sareum Srey Moch som spelar Luong Ung är helt makalöst bra. Hon är med i alla scener, och hon säljer verkligen den djupa och ofattbara smärtan som hon gestaltar gång på gång. Fotot av Anthony Dod Mantel är något utöver det vanliga, speciellt i de återkommande drömsekvenserna. En Netflix-film har nog aldrig sett bättre ut.

Den känslomässiga utdelningen kunde blivit större

Problemet för mig var att jag aldrig riktigt fick lära känna Luong trots att hon är med i varje scen. Hon är ett offer, det är det enda vi vet. Hon är ett offer från början till slut, men vem är hon som person? Vi får lära känna henne genom de saker som händer henne, men vad har hon för mål och drömmar i livet som berövas genom Röda khmerernas grymma styre? Hon genomlider bakslag på bakslag filmen igenom, får uppleva saker som ingen ska behöva uppleva, men jag tror att den känslomässiga utdelningen hade blivit större om vi hade fått veta mer om Luong som individ.

LÄS OCKSÅ: Kambodja skickar Angelina Jolies film till Oscarsgalan

Jämför med en annan Netflix-film som kom ut i år, Okja. Den berättas också genom en ung flickas perspektiv, men där vet vi vem "Mija" är, hon är inte bara ett offer utan har en tydlig personlighet. Sedan tycker jag också att berättelsen blir lite långdragen. Jolie tar sin tid men det resulterar i ett något segt berättartempo. Det kunde klippts bort minst en halvtimme enligt mig. 

Det är kanske märkligt att efter denna kritik ändå rekommendera alla att se den här filmen. Rent strukturellt har den brister, men den erbjuder ändå något helt unikt, ett perspektiv vi allt för sällan får skåda och som personifieras av en fantastisk ung skådespelerska vid namn Sareum Srey Moch. Angelina Jolie har gjort sin klart mest intressanta film hittills, och nyligen stod det också klart att First They Killed My Father: A Daugher of Cambodia Remembers blir Kambodjas officiella Oscarsbidrag. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om Ruben Östlund blir snuvad i år igen.