Finalsäsongen av ”Squid Game” är en rejäl höjning av serien
Periodvis är det lika bra som någonsin
Den förra säsongen var ett hafsverk. ”Squid Game” säsong 3 är inte perfekt – men den är klart mycket bättre.
Netflix har inte gett ut förhandsvisningar av finalavsnittet. Den här recensionen utgår från avsnitt 1-5.
Den första säsongen av Squid Game är ett av de mest självklara mästerverken som Netflix släppt under streamingeran. Att man byggde vidare på serien var varken planerat från starten eller en naturlig del av den kreativa processen – det var snarare resultatet av den globala sensation som seriens första säsong skapade. Då fick vi lära oss att man ska vara försiktig med vad man önskar sig.
Säsong 2 nådde inte i närheten upp till samma höjder. Den drunknade i sina ambitioner och blev en rörig soppa, där för många manusmässiga beslut gick att ifrågasätta. Squid Game säsong 3 är lyckligtvis en rejäl höjning som rättar till flera av misstagen.
Mer fokuserad, elakare och i största allmänhet bättre
När vi återser Seong Gi-hun är han mer nedbruten och förlorad än någonsin. Revolutionen mot spelens organisation har misslyckats och han är nu på sitt livs lägsta punkt – helt utan hopp eller vilja om att leva vidare. När spelen fortsätter drivs han av ett växande hämndbegär, framför allt mot personen som han skyller sin misslyckade kupp på. Parallellt med Gi-huns överlevnadshistoria följer vi fortsatt snuten Hwang Jun-ho i hans jakt på att avslöja öns hemligheter, och den mystiska kvinnliga soldaten som jobbar på sin egen revolt innanför organisationens väggar.
Den avslutande tredje säsongen håller fortfarande många bollar i luften, och ibland kan det nästan vara svårt att hänga med. Men det känns från starten att fingertoppskänslan här är mycket starkare. Det här är en säsong som hänsynslöst vill framåt. Den är också fylld med mest vrede och galenskap hittills. Spelarna tvingas delta i ondskefullare – och för den delen roligare – spel som ställer dem inför allt fler omöjliga beslut. Stundvis blir det verkligen gastkramande spänning.
En annan viktig anledning till att säsong 3 är klart bättre, är att den inte har fullt lika många karaktärer som i den andra säsongen. Berättandet blir mer greppbart och tillåter oss att landa i flera av de relativt anonyma karaktärerna som här får chansen att kliva fram på riktigt.
Vidare får de luddiga spåren från säsong 2 mer klarhet här. Att betrakta säsong 2 och 3 som två delar är därför något som gör seriens helhet bättre.
”Får en att hålla andan”
Slutar ”Squid Game” på topp? Det kan jag inte riktigt säga. Finalfebern går att ta på och man vill gärna slå på den stora trumman. Ibland blir det helt rätt, ibland blir det överdrivet melodramatiskt. Det förekommer också lite för ofta att man styckar upp sekvenser i set-pieces som det klipps emellan, vilket gör att vissa avgörande scener aldrig riktigt får landa.
Än finns det en god timme kvar att bedöma, men baserat på de fem första avsnitten så är det här hästlängder bättre än den förra säsongen. Det är tydligare berättat, otäckare och på alla sätt mer intensivt med starka sekvenser som får en att hålla andan. Betygsfyran är farligt nära till hands så det grämer mig att jag inte fått chansen att se finalen när jag skriver denna text.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.