Fatal Affair (2020)
"Fatal Affair" är senaste guilty pleasure-rullen på Netflix.
Secret Obsession-regissören Peter Sullivan är tillbaka med en ny Netflix-thriller. I "Fatal Affair" med Nia Long och Omar Epps återförenas två vänner från plugget. Deras catch-up leder till en ödesdiger flört där mannen blir besatt av kvinnan som har sitt familjeliv på spel.
Jag älskar att Netflix blivit det nya fönstret för direkt-till-DVD-hyllan-filmer. Fatal Affair påminner om den sortens film ett yngre tillika nyfiket och hungrigt jag knatade bort till Videobolaget för att plocka upp på reahyllan. Alldeles för oförstörd för att kunna plocka upp omslagens varningssignaler.
Nej, Peter Sullivans melodramatiska thrillersåpa hade inte kunnat rulla på bio. Den är inte tillräckligt välgjord och skulle förmodligen inte stå pall mot blockbusters i biljettluckan. Och videobutikerna faller sedan tidigare som käglor.
Men det finns en publik för Fatal Affair, så att tacka har vi Netflix.
Om det inte är tillräckligt uppenbart på titeln eller trailern, så är Fatal Affair en dold remake på en av 80-talets tveklöst bästa spänningsfilmer: Farlig förbindelse. Den är redan där dömd att kännas meningslös – och så är fallet högt från Glenn Close till Omar Epps i rollen som den besatt förälskade.
"Men kan inte låta bli att slå ett slag för den"
Den här filmkritikern råkar vara en sådan som gillar de sunkigare titlarna. Det känns närmare att se om "Halloween: Ressurection" med en fly-kickande Busta Rhymes än att ta sig an "Porträtt av en kvinna i brand". Förstås medveten om att sistnämnda är många gånger bättre. Men även om jag tillhör den skara som petar i sig dassiga thrillers i alla dess former är jag inte belåten efter Fatal Affair.
Till viss del är denna urvattnade stalker-berättelse både roande och spännande. Ibland gnistrar det också om filmens två huvudpersoner. Men det är svårt att hantera asymmetrin: en melodramatisk thrillersåpa i rasande tempo, vars slaviska dramaturgi vi hela tiden kan ligga två steg före, utgör en ofta bortom sunkig filmupplevelse. Den sura klippningen i storyns uppgörelse lämnar en också vid eftertexterna med högljudd mage.