Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Concrete Cowboy

Concrete Cowboy (2020)

  • 1 tim 51 min
  • Drama
  • Netflix
Filmtopp
Mimi Dahlén | Recension
03 april 2021
Filmtopp
Mimi Dahlén | Recension
03 april 2021

Storstaden möter prärien.

"Concrete Cowboy" är en coming-of-age-film som vilken annan om en ung man på väg åt fel håll i livet. Miljön är annorlunda och fängslande men handlingen kunde ha vässats.

  • Regi:
    Ricky Staub
  • Manus:
    Ricky Staub, Dan Walser
  • I rollerna:
    Idris Elba, Caleb McLaughlin, Jharrel Jerome m.fl.

När unge Cole (Caleb McLaughlin) ännu en gång hamnar i bråk i skolan får hans mamma nog. Hon packar hans ägodelar i sopsäckar och dumpar honom på hans pappas farstu i Philadelphias slitna kvarter. Hon lovar att han bara ska bo där över sommaren men det gör det inte lättare när han finner huset tomt. Ingen pappa, men däremot en häst.

Det visar sig att hans pappa Harp (Idris Elba) är en nutida, något sliten cowboy med både häst och hatt som spenderar dagarna vid Fletcher Streets stall med andra likasinnade. Deras första trevande dagar är spända eftersom Harp aldrig varit närvarande under Coles uppväxt. Istället dras den unge mannen till den småkriminella Smush som luktar trubbel. Men sakta börjar hästarna och friheten deras ryttare predikar om locka den unge mannen. Stallet blir en oas han inte visste att han behövde.

Ett fängslande världsbygge.

Concrete Cowboy är inte på något sätt komplicerad eller särskilt djupgående, men det behöver den inte vara. På ett enkelt sätt presenteras en historia om en undangömd värld de allra flesta inte hade en aning om. Det lilla kvarteret med stallet och cowboys mitt i storstadsdjungeln är en sådan skarp kontrast att man nästan kan tro att man har snubblat in på en fantasyfilm. Dessutom är berättelsen baserad på det riktiga Fletcher Street-stallet i Philadelphia, vilket gör det hela desto mer häpnadsväckande.

Historien om Cole som står inför ett vägskäl mellan ett kriminellt liv och att växa upp är inte nyskapande. Överlag är handlingen förutsägbar men detta är den sortens film man stannar med inte enbart för karaktärernas skull, utan också för den lilla värld som byggs upp framför ens ögon. När ryttarna sitter runt lägerelden berättar de hur svarta cowboys raderats från historien och hur ett hålrum lämnats kvar. Deras berättelser placerar inte bara handlingen i ett större sammanhang, men agerar också bakgrund till Coles egen utveckling.

Det mest slående är de säregna miljöerna och fotot som gör dem rättvisa, fast Concrete Cowboy slår inte an tillräckligt många strängar för att den ska bli något exceptionellt.

Vidare läsning:
Letar du efter fler filmer att se till långhelgen? Spana in vår lista med påskens filmer!