"Black Summer" (säsong 1)
"Black Summer" är en läskigt charmlös zombieserie utan både hjärna och hjärta.
Till en början såldes "Black Summer" in som en officiell prequelserie till skräckkomedin "Z Nation", vilket inte är så konstigt med tanke på att det är samma skapare som ligger bakom de båda serierna. Den som kastar sig över "Black Summer" med en förhoppning av att få se mer av zombie-världen som "Z Nation" introducerade, kommer däremot att bli riktigt besviken.
Seriens skapare har sedan Black Summer började säljas varit tydlig med att det faktiskt inte är någon prequel. Den nya serien har nämligen kastat bort den där glimten-i-ögat-komiken och istället försökt sig på något mer i stil med den första säsongen av Fear the Walking Dead. Men trots att det är självaste Netflix som står bakom den nya zombiesatsningen, framstår Black Summer nästan som ett skolprojekt i jämförelse med zombieuniversumet hos AMC.
Det är faktiskt nästan lite svårt att greppa faktumet att Netflix släppte zombiedramat "Kingdom" i januari, en zombieserie som lyckades få mig att dela ut en solklar och välförtjänt fullpoängare. För att nu släppa en helt ny zombieserie, som har så gigantiska och frekventa luckor att det bara kan förklaras med att en zombie måste ha ätit upp seriens skapare och avslutat manusskrivandet själv, genom att frenetiskt banka och skrika på tangentbordet och datorskärmen.
Det är nämligen den sortens zombies vi har att göra med i Black Summer, den springande och argt (?) skrikandes. Men jag förstår inte riktigt var gränsen går när det kommer till hur "smarta" de odöda faktiskt är. Efter att du har dött och vaknat upp som zombie verkar ett slags ursinne ha väckts som kan få dig att springa efter andra (ännu levande) människor för att döda dem, snarare än äta dem. Använda handtag på dörrar är för krångligt, men att klättra upp på biltak i nästan 100 km/h eller smyga omkring i butiker på jakt efter nästa köttpåse att raseridöda går utmärkt.
I seriens beskrivning står det att vi ska få följa Rose (Jamie King), som skiljs åt från sin dotter i det första avsnittet, men vi följer egentligen en rad olika karaktärer till den grad att man aldrig riktigt bryr sig om någon av dem. Vilket är synd, eftersom karaktärer stryker med på oväntade och plötsliga sätt, vilket kunde ha blivit både spännande och rörande.
Specialeffekterna ser dessutom förvånansvärt billiga ut, där damm och skakande med kameran får karaktärer att "ramla" för att simulera bombplanens framfart. Nej, tyvärr finns det inte mycket att hämta i Netflix nyaste zombieskapelse. Förutom ilska över att ingen förstår att man behöver skjuta zombies i huvudet för att de ska stoppas.