Recension: FUBAR (säsong 1)

Spionen Luke Brunner (Arnold Schwarzenegger) ska precis gå i pension när han måste göra ett sista uppdrag, under vilket han återförenas med vapenhandlaren Boro (Gabriel Luna), som han har följt under hela uppväxten. Under uppdraget uppdagas det att Lukes dotter, Emma (Monica Barbaro) även hon är en amerikansk spion. Detta blir upptakten till en jakt på atombomber, vapenhandlare och en försoning mellan far och dotter. Det är det sistnämnda som visar sig vara svårast.

Mer spänning än action

Arnold Schwarzenegger (f. 1947) slog igenom i actiongenren under 80-talet, då han spelade huvudrollen i ett antal explosiva och testosteronstinna actionfilmer, exempelvis The Terminator, Commando och Rovdjuret. Han tog en liten paus från skådespeleriet när han var Kaliforniens guvernör 2003–2011 och försökte sedan återvända till actiongenren. De senaste tio åren har han dock inte haft många fullträffar. Det närmaste han har kommit är att medverka i The Expendables 1–3.

Så nu, när han är 75 år gammal, bestämde han sig för att ta klivet över till en TV-serie. Arnie-fans kommer dock snart upptäcka att i princip alla actionsekvenser i alla åtta avsnitten har klämts in i trailern. FUBAR har mer gemensamt med exempelvis spionserier som Alias och 24 än med Arnies klassiska actionfilmer.

Detta är på både gott och ont. Vi kanske inte får se Arnie mangla lika många skurkar, men vi bjuds på en hel del spänning. Många av avsnitten slutar med en liten cliffhanger. Det kan vara rätt frustrerande med cliffhangers, men detta är en Netflix-serie, vilket gör att vi bara behöver trycka på ”nästa avsnitt” för att se upplösningen. 

Bjäbbande familjemedlemmar

Det centrala temat för "FUBAR", utöver spänning, är familjerelationer. Luke är en konservativ och erfaren gubbe, som har svårt att lita på sin dotter medan sagda dotter är lite väl impulsiv och har svårt att jobba i ett team. Det är både roligt och spännande att se dem bjäbba och försöka lösa sina problem under ett antal svåra uppdrag.

De andra medlemmarna i teamet är även de som familjemedlemmar. Den språkligt begåvade snyggingen Aldon (Travis van Winkle) är lite av en självgod mansgris, men han är också en pålitlig och rolig lagspelare. Roo (Fortune Feimster) är lite av en parodi på en lesbisk stereotyp. Denna karaktär hade kunnat bli lite problematisk, men Feimster är den roligaste skådespelaren i FUBAR, så det känns mer som en lek med stereotypen än något annat.

Bitterljuvt återseende

Jag har alltid varit ett stort fan av Schwarzenegger. Ja, han kan vara oerhört träig, men jag kommer aldrig tröttna på den där kraftiga österrikiska brytningen och hans starka machismo. En del av mig är besviken på att detta inte är en mer actionpackad serie. Jag förväntade mig många fler explosioner och skottstrider. Jag är fortfarande tveksam till om Schwarzenegger funkar i ett sammanhang där han pratar mer än han skjuter.

Showrunnern Nick Santora, som bland annat ligger bakom serier som Prison Break, Scorpion och Reacher, har dock en stadig hand och har byggt upp serien kring relationer och spänning, vilket gör att jag ändå vill fortsätta titta på serien.

Jag skulle inte tacka nej till ytterligare en säsong, men det är inte heller som att jag kommer hänga på låset om det skulle komma en till.