A Very Murray Christmas

A Very Murray Christmas (2015)

  • 56 min
  • Drama, musikal
  • Netflix
Oscar Vilhelmsson | Recension
24 december 2015
Oscar Vilhelmsson | Recension
24 december 2015

Netflix levererar klassisk julspecial.

  • Regi:
    Sofia Coppola
  • Manus:
    Sofia Coppola, Mitch Glazer
  • I rollerna:
    Bill Murray, Paul Shaffer, Amy Poehler m.fl.

Bill Murray har ingen familj att fira jul med, förutom en syster han försöker undvika. För att slippa vara ensam på julafton ska han hålla i en livesänd julspecialare tillsammans med några av sina närmaste vänner, men vädret förstör allt när en snöstorm hindrar all trafik.

Inga flyg kan lyfta, inga tåg eller tunnelbanor kan lämna stationerna och inga taxibilar syns till på gatorna. Till sitt enda sällskap har Murray sin vän Paul Shaffer som plinkar några sorgsna julsånger på en flygel.

Bill vill inget annat än att ställa in showen, men hans producenter ger honom inget val. Med gråten i halsen och ett påklistrat leende ger han det en chans. Kvällen fortsätter på en bar där han i ett desperat försök att finna lite glädje styr upp ett firande med personalen och de övriga gästerna.

A Very Murray Christmas är en sorglig julspecial. Bill är ensam och ledsen och vill bara ha sina vänner runt sig under helgen. Hans drömmar och visioner handlar om glädje och frid men hans sånger är mörka och dystra. När han hittar fler ensamma själar som har tappat hoppet om en god jul enar han dem och tillsammans tar de steget mot morgondagen.

Bill övertygar. Jag lider med honom, är ledsen med honom. Jag irriterar mig på de omkring honom som nonchalerar hans känslor och kräver att han ska dra på sig glädjemasken och låtsas som ingenting.

Sofia Coppola lyckas skapa känslan av äkthet och att jag, som publik, verkligen är närvarande i rummet. Hon  belyser att det krävs väldigt lite för att skapa stämning och bringa lycka till andra som också känner sig ensamma och övergivna. Dock blir det en sång eller två för mycket som känns mer som utfyllnad än som stämningsbringare.

Bäst: Murrays sköna sångröst som levererar lika mycket känsla som hans skådespeleri.