Mina bröder och jag (2021)
Franskt drama som överraskar
Gillar du filmer där det ständigt händer något så är "Mina bröder och jag" inte för dig. Är du dock som jag och älskar filmer som skildrar vardagliga liv och realistiska levnadsöden så är detta en riktigt pärla.
I en fransk kuststad har sommaren precis börjat och turister vallfärdar till södra Frankrike. För 14-åriga Nour är det inte lov, utan han gör samhällstjänst på sin skola samtidigt som han turas om med sina tre storebröder att ta hand om deras döende mamma. Tillsammans försöker de så lagligt som möjligt få ekonomin att gå ihop. När han målar om på sin skola korsas hans vägar med Sarah som håller i sommarkurser i opera. Snart finner han sig indragen i en spirande passion som hans bröder nog varken skulle förstå eller acceptera
Fantastisk karaktärsskildring
Karaktärskildringen är otroligt välskriven där varje bror har sin egen underförstådda berättelse. Även om Nour (Maël Rouin Berrandou) står i fokus så är alla bröderna komplexa personer som på olika sätt försöker hantera verkligheten att de snart kommer vara föräldralösa. Den näst yngsta brodern Hedi (Moncef Farfar) har ett häftigt temperament och gör rebell mot sina bröder genom att sno pengar som ska gå till mammans medicin, langa knark, vandalisera bilar och stjäla. Även om det inte går att hålla med om hans handlingar så går det att förstå varför han beter sig som han gör, vilket väcker sympati.
Mo (Sofian Khammes) är näst äldst och mest lättsam av sina syskon, men under ytan döljs det spår av skam och osäkerhet. Han står i stor kontrast till den äldsta brodern Abel (Dali Benssalah) som efter pappans död och mammans insjuknande tagit rollen som patriarken i familjen. Även hos honom döljs det en osäkerhet han försöker maskera genom att kontrollera sina bröder så gått det går, men till slut inser han att han måste släppa taget om syskonen.
Franske regissören visar på stor talang
Det är uppfriskande att få se sidokaraktärer få sina egna berättelser och komplexiteter utan att för den delen sno rampljuset från huvudkaraktärer. Allt för ofta ser vi sidokaraktärer vars enda syfte är att föra berättelsen framåt, vilket ofta lämnar dem tomma utan egna tankar, mål och egen personlighet. De existerar helt enkelt för huvudkaraktärens skull.
Det är förståeligt att regissörer inte vill ge för mycket tid till karaktärer som inte står i centrum, men de borde ta efter Manca när det gäller karaktärsskildring. Hedi, Mo och Abel har få individuella scener som fokuserar på dem, men när de väl får rampljuset lyckas Manca göra dem till komplexa personer på enbart några sekunder. Utan att kompromissa Nours historia har vi helt plötsligt förstått hans tre bröder, vilket visar på en oerhörd talang från Mancas sida.
Hittar sin egen väg
Även operasångerskan Sarah (Judith Chemla) skildras på detta vis och det är genom vad som inte sägs som vi förstår hennes historia. Hennes uppmuntran gentemot Nour väcker känslor, och hon blir nästan som en modersfigur för honom. I början av filmen vill Nour bli som sina bröder och hoppa av skolan för att arbeta och försörja mamman, men snart söker han sin egen väg. Att bröderna inte förstår hans passion för musik, visar att Nour är på väg att bli självständig, något som Abel inte vill som desperat försöker hålla samma familjen. Som Sarah säger, "han har sång på sin sida nu. Det kan förändra allt för honom."
Mina bröder och jag är en sevärd film om du uppskattar drama, internationell film och komplexa karaktärsskildringar. Det är svårt att inte bli charmad av Nour som har så mycket levnadslust och personlighet. Det är härligt att se en såpass ung kille utmana stereotypa fördomar om hur pojkar ska vara bara genom att vara sig själv. Han försöker inte bevisa något, utan han drivs bara av sin starka passion för Pavarotti och sin mamma. Vad andra tycker bryr han sig inte om.
Yohan Mancas långfilm Mina bröder och jag (2021) valdes som tävlingsbidrag i Cannes festival 2021. Den kritikerrosade filmen har svensk biopremiär den 20 maj.
Mer franskt: