Måste Gitt - serien. Foto: SVT

Måste Gitt – serien (säsong 1)

  • 8 x 26
  • Komedi, drama
Sebastian Ahokas | Recension
05 september 2020
Sebastian Ahokas | Recension
05 september 2020

Metin höjer serien.

När filmen "Måste Gitt" kom ut 2017 blev den snabbt en succéartad snackis. Mycket tack vare filmens äkta och roliga huvudkaraktär Metin. När filmen nu blivit serie är det återigen Metin som gör handlingen intressant.

  • Skapare:
    Ivica Zubac
  • I rollerna:
    Can Demirtas, Jörgen Thorsson, Selma Caglar, Toni Prince Tvrtkovic m.fl

Efter att ha åkt fast för förfalskning i slutet av filmen tvingas Metin sitta av tid på kåken. Under sin tid i fängelse hoppas han att sin då nyutgivna bok, baserad på hans dagbok, gör stor succé ute i landets bokbutiker och att han är en stor stjärna när han kommer ut.

Men när Metin släpps fri ut blir han snabbt varse om att så inte blev fallet. Boken sålde bara ett par hundra exemplar och mottogs inte lika väl som han och förläggaren Puma förväntat sig. Han tvingas istället få ordning på sitt liv genom nya jobb och inkomstkällor, samtidigt som hans familj och vänner hamnar i olika sorters problem. Problem som Metin själv tvingas lösa, vare sig han vill det eller inte.

Can Demirtas briljerar

Måste Gitt
Foto: SVT.

Mycket i serien är sig likt från den nu tre år gamla filmen. Det är samma rappa förortstugg, samma gliringar mellan vänner, samma kulturkrockar och samma olyckliga men komiska händelser som för handlingen vidare. För det mesta drivs storyn framåt lika rappt som skämten, men ett par avsnitt får istället kämpa sig fram, utan att de riktigt lossnar. Detta beror mycket på att man ibland fokuserar alldeles för mycket på seriens biroller. Det är när Metin står i rampljuset som serien mår allra bäst.

I filmen gjorde Can Demirtas rollen som Metin från Jordbro bra, men nu har han verkligen hittat rätt. Metin är flera gånger hysteriskt rolig, även om han själv inte alltid vet om det. Han är obrydd och kaxig samtidigt som han vill alla väl. En smågangster som alltid har garden uppe och som lätt stöter på kulturkrockar, men som med sin charm även kan få pensionärer på fall. Därför tappar serien en del av sitt hjärta när Metin inte är i fokus.

Delar av serien går från att vara välskrivna, underhållande och roliga till långsamma, smått osammanhängande och rent av trista. Ibland räddas det upp av roliga gästspel, bland annat av Adam Lundgren som spelar sig själv. Som göteborgare kan sådana småsaker göra mycket. Sen är han ju en riktigt bra skådespelare, det kan vi nog alla enas om. Oavsett om man kommer från hamnstaden i väst eller inte.

"Måste Gitt – serien" är underhållande och en värdig uppföljare på succéfilmen. Mycket tack vare Metin. Som helhet finns stor potential även om den ännu inte uppfylls fullt ut.