Love the Coopers

Love the Coopers (2015)

  • Komedi
Axel Diedrichs
Uppdaterad 06 december 2019 kl. 09:12 | Publicerad 15 februari 2016 kl. 18:02
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Love the Coopers är en julfilm få tycks ha upptäckt och jag skulle avråda dig ifrån att utforska den. Det är en av de tråkigare julfilmer jag sett.

  • Regi:
    Jessie Nelson
  • Manus:
    Steven Rogers
  • I rollerna:
    Steve Martin, Diane Keaton, John Goodman, Ed Helms, Amanda Seyfried, Marisa Tomei m.fl.
Recension: Love the Coopers
Foto: Lionsgate

Love the Coopers är en julfilm få tycks ha upptäckt och jag skulle avråda dig ifrån att utforska den. Det är en av de tråkigare julfilmer jag sett.

Film: Love the Coopers (2015)

Regi: Jessie Nelson

Manus: Steven Rogers

Med: Steve Martin, Diane Keaton, John Goodman, Ed Helms, Amanda Seyfried, Marisa Tomei m.fl.

Genre: Komedi

Julafton står för dörren och fyra generationer av familjen Cooper ska anslutas för till paret Charlotte (Diane Keaton) och Sam (John Goodman) att tillsammans fira högtiden. Det de inte räknat med är de oväntade besökarna och de agendor som dyker upp lägligt till julkvällen.

Love the Coopers skådespelarensamble är mäktig och jag var först förvånad över att filmen inte har fått mycket uppmärksamhet, men efter att ha sett den förstår jag varför. Filmen har en återkommande berättarröst som dränker mycket av sina sceners autenticitet och det fundamentala film-klurandet vi tittare gör för att förstå vad som pågår. Saker blir helt enkelt övertydliga. Rösten fungerar ibland men känslan är att Rogers inte tror att vi kan förstå någonting överhuvudtaget.

Filmen pendlar mellan att vara dramatisk och rolig på ett hastigt vis som gör de emotionella övergångarna onaturliga och svåra att greppa. Skådespelarna gör sitt jobb och agerar ut i de känslomässiga banor vi i vardagen sällan gör och ibland är de väldigt engagerande. Men trots att det finns bra stunder, har Rogers flera gånger missat att ge sina karaktärer rimliga och relaterbara skäl att uttrycka sig så starkt. Har du inte lagt upp det rätt för att slå in "smashen" blir melodramatik genast väldigt löjligt.

Julkänslan finns där och skaparna har stundtals lyckats fånga den typiska julatmosfären där dagen, som är tänkt att vara mysig, omringas av familjeförvirringar och relationsproblem. Dessvärre får julsentimentaliteten för stort utrymme och det blir till slut allt för gulligt. Det uppenbara budskapet, att julen handlar om att "vi trots våra olikheter alltid har varandra", kunde stått skyltat som rekvisita.

Love the Coopers är en julfilm få tycks ha upptäckt och jag skulle avråda dig ifrån att utforska den. Det är en av de tråkigare julfilmer jag sett.

Läs också: Recension - En underbar jävla jul (2015)

Bäst: Även om Goodman inte är i sin bästa form, är hans lägstanivå hög. Han imponerar mest!

Sämst: Det övertydliga berättandet och den riktning händelseförloppet är på väg mot.

betyg_2

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL