Marco Polo (2014-)
Netflix har nyligen släppt hela första säsongen av sin tredje originalproduktion, “Marco Polo”. Det historiska dramat om den unga upptäcktsresande Marco Polos tid vid Kublai Khans hov i Mongoliet.
Marco Polo tar sin början i 1200-talets Mongoliet, där Marco Polo lämnas kvar i Kublai Khans hov, sonson till den store Djingis Khan, av sin handelsresande far som en garanti för möjligheten att fortsätta sin handel längs sidenvägen. Sedan följer serien den typiska mallen av en västerlänning som lär sig den österländska kulturen; stora kulturkrockar som sakta men säkert övergår till fullständig adaption.
Här finns alla de karaktärer man förväntar sig vid historiska draman: den brutala härskaren som drömmer om världsherravälde, härskarens lojala rådgivare, den starka kejsarinnan, den missnöjde arvingen, den blinde Kung fu-mästaren som tränar upp västerlänningen, samt många fler.
Serien fokuserar mycket på det politiska maktspelet inom Kublai Khans hov, men även stridigheterna med den kinesiska fienden, ledda av kanslern Sidao, skickligt spelad av den lite mer välkända Chin Han (“The Dark Knight”). Detta varvas med Marcos gradvisa anpassning till nya kulturer och seder i samhället, men även mängder av parallella handlingar som löper längs med hela säsongen. Så bra är Marco Polo säsong 2.
Scenografin är fantastisk; färgsprakande, med mycket detaljerande dekor såväl som kostym och miljö som jag förstått är historiskt korrekta. Det sägs att rekvisitan till stor del består av riktiga antikviteter som utlånats av museér.
Skådespelet har kritiserats för att vara stelt, men det kan förklaras av skillnader i skådespelartradition mellan kinesiska och amerikanska produktioner, då majoriteten av ensemblén har kinesiskt ursprung. Tyvärr förklarar det inte Marco Polos (Lorenzo Richelmy) lite tafatta sätt att leverera repliker. Dock dominerar Kublai Khan (Benedict Wong) varenda scen han är med i med sin extrema närvaro. Avsnitten är fyllda med drama, men trots detta lyckas spänningen inte riktigt gripa tag i en, utan mycket av konfliktupptrappningen verkar rinna ut i sanden.
Serien sägs vara ett sätt för Netflix att ta marknadsandelar på den kinesiska marknaden och samtidigt kunna hålla jämna steg med HBO:s succé "Game of Thrones". Den här orättvisa jämförelsen med GoT har gjort att serien sågats mycket starkt av recensenter som kallar den ett lamt försök att få samma status. Själv skulle jag placera “Marco Polo” i genren historiskt epos, mer likt "Rome" än GoTs fantasy drama, samtidigt som budgeten är betydligt mindre. TIPS: Seeker listar inkorrekt historisk fakta i "Marco Polo"
Önskar man se en serie med storslagna strider så bör man se något annat då dessa enbart insinueras äga rum (möjligen av budgetskäl). Däremot kommer den som önskar se handgemäng, a lá Kung fu hellre än GoT klingande svärd, få sitt lystmäte då dessa duster är överraskande välkoreograferade, bland de bästa jag sett i en dramaserie. Annars är serierna lika med fokus på lojalitet, brödraskap, den ständiga maktkampen uppblandat med lite till och från motiverad nakenhet.
Även om den nagelbitande spänningen inte riktigt är där, händer det ändå så pass mycket att man dras med och ser avsnitt efter avsnitt. För den som lockas av mer verklighetsförankrad historia än fantasy, är den här serien att rekommendera.