Recension: Lilo & Stitch (2025) – ”Disneys bästa live action-adaption”
Så bra är nya “Lilo & Stitch”
Den nya live action-versionen av Disneys ”Lilo & Stitch” är en förvånansvärt bra adaption på en animerad klassiker. Budskapet i filmen är hjärtevärmande och filmen lyckas leverera nostalgi och humor som lyfts av huvudskådespelarens starka prestation.
Disneys kultförklarade tecknade klassiker Lilo & Stitch från 2002 har nu blivit en riktigt stark live action-remake, i regi av Dean Fleischer Camp. Filmen följer den ensamma och retade flickan Lilo (Maia Kealoha) som bor på Hawaii med sin syster Nani (Sydney Agudong). Deras föräldrar har gått bort och Nani försöker ta hand om sin lillasyster på egen hand.
Allt Lilo önskar sig är en bästa vän som är lojal och inte retar henne, vilket kommer som en skänk från ovan när den blåa dreglande rymdvarelsen Stitch (Chris Sanders), anländer till jorden. Nu utforskar Lilo och Stitch en vänskap som ska visa på vikten av att tillhöra ett sammanhang och att familj inte alltid behöver vara blodsband.
Bästa live action-adaptionen av Disney
Handlingen är lik den ursprungliga filmen, men håller den samtidigt inte i något järngrepp, likt många av Disneys andra remakes. Det gör att nya Lilo & Stitch balanserar fint mellan att vara nostalgisk och klassisk till ny, modern och fräsch. Den nostalgiska känslan är gjord med omsorg och man vilar inte allt för mycket på den.
En fin touch ät bland annat att vi hör Chris Sanders göra rösten till Stitch – han gör rösten för karaktären även i originalet, för vilken han dessutom är manusförfattare och regissör.
Förväntningarna på live action-remakes från Disney har personligen dalat på senare just för att konceptet känns slappt. Men nu så! I det här fallet får filmen en ny fräsch känsla med ett vackert tropiskt klimat som lyfter spelplatsen för handlingen.
I det stora hela får man även en ny smak då det inte är ytterligare en av de ”vanliga” Disney-klassikerna, som man genom åren mjölkat sönder. Detta är tydligt en av de bästa live action-filmerna de gjort. Något som även blir ännu tydligare i och med hur den 8-årige Maia Kealoha ger Lilo en mer livfull karaktär med sin fantastiska prestation.
Kealohas porträtt av Lilo är fyllt av humor och det är en tuff liten tjej med mycket skinn på näsan, vilket bidrar till mycket skratt.
Men filmen går även lite mörkare än originalet, då den förvånansvärt nog håller sig till en ganska realistisk värld som byggs av nyanserade karaktärer. Bland annat bankar socialtjänsten på dörren hemma hos Nani och Lilo, då de har en väldigt ansträngd och skavande relation som anses vara ohållbar.
Valet att ha denna typ av nyanserad dynamik chockar lite, då man inte är beredd på det ”mörkret” från ett annat ganska tamt och sagolikt Disney – men det bidrar även till att det finns något för alla, nostalgiska fans, familjer och även barn, då det inte är ett vulgärt mörker, utan mer realistiskt.
Filmens budskap kommer även fram på ett varmt sätt och helheten balanserar så fint mellan en feel good-komedi och en hjärtvärmande familjehistoria.
Farhågan – CGI som möter live action
Det gick inte att låta bli att känna en viss oro inför filmen då den innehåller det som varit lite av ett problem med Disneys live action-adaptioner – mixen med CGI. Tidigare i år såg vi vilken björntjänst de gjorde den nya Snövit med sju animerade dvärgar som såg riktigt billiga ut.
Nu har det blivit lite mer skärpning då den klassiska varelsen Stitch som är CGI-framtagen faktiskt ser väldigt verklig ut och man har lyckats smälta in honom i live action-bakgrunden på ett naturligt sätt. Det förekommer även några andra CGI-rymdvarelser i filmen, där det ser en aning sämre ut men i det stora hela så har Fleischer Camp gjort ett grymt jobb med att smälta samman visionerna.
”Lilo & Stitch” är en varm historia för en bred målgrupp i och med dess varma och älskvärda historia men även dess nostalgiska anknytning. Det är helt klart den bästa live action-filmen som Disney kommit ut med på länge.
Nu kan du se “Lilo & Stitch” på bio!