Daniel Auteuil och Doria Tillier i La Belle Époque

La Belle Époque (2019)

  • 1 tim 55 min
  • Drama
Gustav Larsed | Recension
13 februari 2020
Gustav Larsed | Recension
13 februari 2020

En ambitiös och välgjord berättelse med en intressant premiss. Åtminstone på pappret.

I Nicolas Bedos andra film som regissör visar han att han har stora ambitioner. Idén bakom filmen kunde nästan varit sprungen ur Charlie Kaufmans hjärna och utförandet är bra, men lämnar ändå något att önska.

  • Regi:
    Nicolas Bedos
  • Manus:
    Nicolas Bedos
  • I rollerna:
    Daniel Auteuil, Guillaume Canet, Doria Tillier, Fanny Ardant

Victor är en man i 60-årsåldern vars långvariga äktenskap knakar ordentligt i fogarna. Han kommer i kontakt med en entreprenör som utvecklat en tjänst där man som kund ges möjligheten att uppleva händelser från förr. Detta kan till exempel vara historiska händelser som att umgås med Marie Antoinette en dag.

Victor får en inbjudan till att prova denna tjänst och väljer då en väldigt specifik händelse i sitt förflutna att återuppleva. Han vill tillbaka till den kvällen han för första gången träffade sin fru. På en liten fransk pub år 1974 hoppas han få tillbaka de känslor han en gång hade för henne.

Det läggs ner mycket tid och pengar på att återskapa detta ögonblick och till en början flyter allt på bra. Det blir dock minst sagt komplicerat när Victor förälskar sig i den unga kvinnan som gestaltar hans fru.

La Belle Époque är en film där jag uppskattar premissen mer än själva slutresultatet, fast därmed inte sagt att det är en dålig film. Den är underhållande, mysig och aldrig ointressant eller tråkig, men jag saknar dock något på det emotionella planet. Förutom en ganska kraftfull scen mot slutet av filmen får den mig helt enkelt inte att känna så mycket som jag önskar. Jag tycker även att några av skådespelarinsatserna haltar en aning vilket också drar ner helhetsintrycket ett snäpp. Men, som sagt, det är ändå en mysig film som underhåller hela vägen igenom. 

Jag skulle vilja ge en eloge till filmens regissör och manusförfattare Nicolas Bedos. Manuset är nämligen den största styrkan i La Belle Époque. En originell och ambitiös berättelse som bitvis för tankarna till Charlie Kaufmans verk, om än inte lika skruvat.

Om vi slutligen väger filmens alla plus och minus så väger det trots allt över på den positiva sidan. La Belle Époque är en sevärd film med andra ord och en mild rekommendation från min sida.