Invasion U.S.A.

Invasion U.S.A. (1985)

  • 1 tim 47 min
  • Action
Axel Diedrichs | Recension
08 juni 2016
Axel Diedrichs | Recension
08 juni 2016
  • Regi:
    Joseph Zito
  • Manus:
    Aaron Norris & James Bruner
  • I rollerna:
    Chuck Norris, Richard Lynch, Melissa Prophet m.fl .

När de putslustiga “Chuck Norris Facts” kom ut föll jag ganska omedelbart för den stenhårde actionskådisen. Jag har sedan dess sett fem-sex filmer med Norris och har fått inse att han trots allt är en ganska vissen skådespelare. Han har ett enormt begränsat känsloregister och kan inte skrika (!). Det senare kan du isåfall höra i scener när vapen avfyras samtidigt som bombastisk musik spelas och granater exploderar. Norris höjer nästan aldrig rösten utan levererar allting i samma lågmälda tonläge oavsett om han står två meter eller tjugotvå meter ifrån personen han pratar med.

I Invasion U.S.A spelar han Matt Hunter. Känner du igen namnet? Det är nämligen samma karaktär som Michael Dudikoff spelade i Avenging Force. Norris kände inte för att spela in uppföljaren och därför ersattes han av Dudikoff. Här visar det sig att Norris karaktär Hunter lever ett stillsamt liv i Everglades i Florida. Plötsligt får han veta att hans gamle ärkefiende Rostov (spelad av den tallangfulle och underskattade Richard Lynch) är på väg till USA för att genomföra ett enormt uppdrag. Hans ambition är att attackera hela nationen genom att utföra små guerilladåd och vända folket mot sig. När landet sedan är svagt nog skall han själv ta över. Stora planer och Chuck Norris skrider nästan omedelbart till verk för att stoppa sin gamle rival en gång för alla.

Filmen, som antagligen bara borde ses av genrefans och folk som gillar Norris, har kritiserats för att hjälten Hunter dyker upp aldeles för sent i filmen. Det enda Norris egentligen klarar av är att spöa folk på film och här går nästan halva filmen innan karatesparkarna börjar vina i luften. Detta är helt OK för mig, jag får personligen mer tillfredställelse av att titta på Richard Lynch som gör ett finfint jobb i rollen som Rostov.

En av filmens kvaliteter är hur Lynch karraktär Rostov känns mänsklig när hans hat mot Matt Hunter är så starkt att det lägger krokben för hans egna planer. Med sina kunskapr försöker han förgäves förklara hur deras uppdrag med att ta över USA är viktigare men Rostov kan inte hålla sig och detta leder i slutändan till den stora, och synnerligen välgjorda, uppgörelsen i en kontorsbyggnad.

Om du tittar på vem som skrivit manus ser du att en av de två författarna heter Aaron Norris. Det är Chuck Norris bror och han är dessutom stuntkoordinator i filmen. På papper låter en film där manusförfattren och stuntkoordinatorn är samma person inte särskilt lovande. Det är naturligtvis ingen toppenfilm och utan den slemmige Richard Lynch och kanske världens snyggaste filmaffisch skulle detta bli en dussinaction jag snabbt skulle glömma bort. Nu tycker jag istället att den är helt OK och absolut värd en titt om du är ett fan av den här typen av filmer.

Bäst: Richard Lynch som superskurken Rostov.

Sämst: Chuck Norris och hans totala brist på utstrålning och ovilja att visa upp sin karaktär som svag vilket i förlängningen gör att det aldrig blir riktigt spännande.