Två pojkar umgås utanför ett flyktingläger

Idomeni (2020)

  • 1 tim, 30 min
  • Dokumentär
26 september 2020 kl. 16:09
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ett närgånget porträtt av människor på flykt.

"Idomeni" är en nästan rakt igenom svenskproducerad film. Sverige har dock ingen annan roll i denna dokumentär som skildrar livet hos ett antal flyktingar som kämpar för att ta sig till sitt drömland Tyskland. Filmen, som är regisserad av David Aronowitsch, har svensk biopremiär fredagen den 25:e september.

  • Regi:
    David Aronowitsch
  • Manus:
    David Aronowitsch
  • I rollerna:
    Nadia Sobhi, Nawaf Ibrahim, Yasir Bashar m.fl.
Stillbild ur filmen "Idomeni".
Foto: Folkets Bio.

Filmen tar sin början i ett flyktingläger beläget i den lilla byn Idomeni vid gränsen mellan Grekland och Nordmakedonien. Här befinner sig ett stort antal människor på flykt och vi får följa en handfull av dem. 

Nadia och Nawaf har haft turen att lyckas fly från ett folkmord med hela familjen intakt. Yasir har inte haft samma tur. Hans yngste son blev mördad av IS och hans fru tillfångatagen sedan ett och ett halvt år tillbaka. De två familjernas tillvaro är en lång väntan höljd i ovisshet och en ständig kamp för att ta sig vidare mot drömlandet Tyskland.

Som om traumat i deras bagage inte vore nog tvingas de även att hantera sorgen efter en tragisk drunkningsolycka i ett av flyktinglägren, där två unga pojkar omkommer.

Foto: Folkets Bio.

"Idomeni" är en svenskproducerad dokumentärfilm berättad i elva kapitel. Denna uppdelning är utan tvekan till filmens fördel eftersom den får en naturlig framåtrörelse och ett tempo som jag tror annars skulle saknas. Idomeni är nämligen en relativt långsam film som fokuserar mer på människor än specifika händelser. Den är däremot inte en helt händelselös film och ett par händelser är till och med väldigt känslosamma, men störst fokus ligger ändå på människorna, som vi får komma väldigt nära. Det är oerhört intressant att få följa dem i deras bisarra tillvaro som blivit vardag.

Förutom att kapiteltitlar samt för- och eftertexter är på svenska märks det inte alls att "Idomeni" är en svensk produktion. Sverige omnämns inte i filmen och landet flyktingarna strävar mot att hamna är istället Tyskland, vilket inte gör filmen mindre intressant. Dessutom kan livsödena som skildras i "Idomeni" med största sannolikhet appliceras på de flesta som flyr sitt hemland i jakt på en bättre tillvaro, på ett eller annat sätt.

För mer läsning --> scrolla vidare! Missa inte heller Filmtopps lista på årets bästa filmer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL