Holmes & Watson

Holmes & Watson (2018)

  • 1 tim 30 min
  • Komedi
Uppdaterad 03 december 2019 kl. 20:26 | Publicerad 03 januari 2019 kl. 16:05
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tröttsam och stundtals obegriplig komedi utan sting.

För tio år sedan briljerade Will Ferrell och John C. Reilly i den löjliga men snärtiga komedin "Step Brothers". När de nu återförenas i "Holmes & Watson" är resultatet långt ifrån lika tillfredsställande. De har lite kemi och filmen, som driver med Arthur Conan Doyles välkända karaktärer, lider av ett riktigt uselt manus med både tröttsamma och obegripliga humorinslag.

  • Regi:
    Etan Cohen
  • Manus:
    Etan Cohen och Arthur Conan Doyle (karaktärer)
  • I rollerna:
    Will Ferrell, John C. Reilly, Ralph Fiennes, Lauren Lapkus, Rebecca Hall, Kelly Macdonald m.fl.
Will Ferrell och John C. Riley som Sherlock Holmes och John Watson.
Will Ferrell och John C. Riley Foto: Sony Pictures.

I Holmes & Watson har regissören Etan Cohen (icke att förväxla med Ethan Coen) valt att ge karaktärerna Sherlock Holmes (Will Ferrell) och John Watson (John C. Reilly) nya personlighetsdrag. Istället för att vara listigheten personifierad, har detektiverna tillskrivits andra egenskaper. Det tydligaste exemplet är att de inte längre är särskilt smarta. De tänker irrationellt och kommer fram till långsökta slutsatser.

Dessa förändringar ska skapa komik men genast står det klart att så inte är fallet. Som i den inledande rättegångsscen där Sherlock och Watson har en utläggning om att deras ärkefiende James Moriarty (Ralph Fiennes) i själva verket är en dubbelgångare med onaniberoende.

Will Farrell och John C. Riley framställer sina karaktärer som clowner på ett sätt som i slutändan irriterar mig. Deras insatser kommer inte i närheten av den komiska klass som radarparet Leslie Nielsen och George Kennedy visade i rollerna som de inkompetenta poliserna i Den nakna pistolen (1988).

Manuset är dessutom ytterst övertydligt. Det ska inte undgå någon att vi har att göra med de mest säregna detektiverna genom tiderna. Detta påvisas i situationer som egentligen känns helt obegripliga, även i en komedi. Varför är exempelvis Watson plötsligt så förtjust i den mycket äldre drottningen? I filmen dyker det även upp ett par tröttsamma, satiriska inslag som berör USA:s nuvarande president.

Jag har inte nämnt filmens handling särskilt mycket och det är för att den är i det närmast obefintlig. Ett lik dyker upp i en tårta vid en överraskningsfest för Sherlock. Drottningen ger därefter honom och John Watson uppdraget att hitta mördaren. Sherlocks klassiska nemesis James Moriarty är en bricka i spelet. Mer än så finns egentligen inte att säga.

Det finns klart bättre filmatiseringar av Sherlock Holmes. Mitt varmaste tips är den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudrollerna. Det är i grunden ett rappt berättat actiondrama, men också med flera humoristiska inslag som enligt mig håller långt mycket högre klass än de i "Holmes & Watson".

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL