"Veep" (säsong 7, avsnitt 1-3)

En tid efter den sjätte säsongen, som hade premiär i början av april 2017, meddelade Louis-Dreyfus att man upptäckt att hon drabbats av bröstcancer och att hon skulle påbörja en behandling mot sjukdomen. HBO och hennes Veep-kollegor uttryckte givetvis genast sitt stöd för Louis-Dreyfus och meddelade att produktionen skulle pausas tills hon var redo för att börja spela in den sista säsongen.

Det var därför med glädje jag förhandstittade på den efterlängtade säsongens tre första avsnitt, som både innebar ett kärt återseende av en riktigt bra och välgjord tv-serie men framför allt även visade en minst lika stark prestation från Louis-Dreyfus som vanligt.

Det enda tecknet på seriens ovanligt långa uppehåll tycks vara ett mer genomarbetat manus, som kunnat stötas och blötas ett år extra av seriens manusförfattare. Veep har aldrig försökt vara något mer än en renodlad komediserie, vilket känns befriande i tider där nästan alla serier tycks ha mer eller mindre direkta kommentarer på en värld med Donald Trump i Vita Huset.

"Veep" är helt enkelt fylld till bredden av härligt skrivna skämt, ofta mörka men alltid genomtänkta och välförtjänta. Det må ha varit Louis-Dreyfus som hittills har prenumererat på skådespelarpriserna på de olika prisgalorna. Men något som blir särskilt uppenbart under de tre första avsnitten på den nya säsongen är hur genomgående stark hela ensamblen är.

Det vore inte mer än rätt om exempelvis även Tony Hale och Sam Richardson blev rikligt belönade för sina grymma insatser under den sista säsongen av Veep. För om resten av säsongen är lika stark som öppningen, kommer vi utan tvekan att få se åtminstone Louis-Dreyfus tillbaka på Emmygalan efter förra årets uppehåll.