I'll Be Gone in the Dark

I’ll Be Gone in the Dark (säsong 1)

  • 6 x 60 min
  • Dokumentär, Thriller
  • HBO
Filmtopp
01 juli 2020 kl. 20:07
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”I’ll Be Gone in the Dark” är lika rörande som fruktansvärd

HBO:s nya true crime-serie ”I’ll Be Gone in the Dark” tar sig an seriemördaren och våldtäktsmannen, som döptes av den grävande journalisten och författaren Michelle McNamara till the Golden State Killer.

  • Skapare:
    Liz Garbus, Elizabeth Wolff, Josh Koury, Myles Kane
  • I rollerna:
    Amy Ryan, Patton Oswald, Michelle McNamara m.fl.

True crime-serier har alltid varit mer eller mindre populära, men efter podcasten Serial och otaliga Netflix-satsningar så har de blivit allt vanligare — och den ena mer grotesk än den andra. I’ll Be Gone in the Dark står ut i mängden av alla dessa fruktansvärda djupdykningar i en hemsk människas gärningar, genom att låta offren och deras familjer träda fram och berätta sina egna historier.

I seriens kärna finner vi den grävande journalisten, Michelle McNamara, som 2006 startade bloggen truecrimediary.com och inom kort fastnade för brotten utförda av en då ännu okänd man, som kallades antingen för "East Area Rapist" eller "The Original Night Stalker" beroende på var i Kalifornien man befann sig.

Efter otaliga finstämda, nyfikna och grävande blogginlägg publicerade hon 2013 en artikel om våldtäktsmannen och seriemördaren i Los Angeles Magazine, som blev startskottet för den hyllade boken med det otroligt långa namnet: I'll Be Gone in the Dark: One Woman's Obsessive Search for the Golden State Killer — som ligger till grund för serien.

Det som skiljer sig åt från andra true crime-serier är att även om en stor del av berättelsen är fokuserad på de hemska våldtäkterna, morden och faktumet att många av våldtäktsoffren hanterades fruktansvärt av både polis och media, så läggs det också mycket tid på McNamara som person.

Hennes egen hälsa påverkades nämligen så pass mycket av jakten på mördaren och de hemska berättelserna, att hon plötsligt dog (innan hon hinner slutföra boken) efter att av misstag ha kombinerat sömntabletter på fel sätt. Exempelvis får vi höra hennes make, komikern Patton Oswalt, berätta om hur de först träffades och vad han älskade mest med henne.

Det råder ingen tvekan om att "I’ll Be Gone in the Dark" är en bitvis otroligt rörande, fruktansvärd och samtidigt fin historia. Hennes arbete ledde slutligen, dock tyvärr efter hennes död, fram till att mördaren slutligen hittades — och under veckan dömdes han till livstids fängelse efter att ha erkänt (vilket däremot inte finns med i serien). Ett passande slut på en fruktansvärt hemsk historia.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL