Euphoria (säsong 2, specialavsnitt 1)
Zendaya bjuder på gripande skådespel i ”Euphoria”-specialen
Specialavsnittet ”Trouble Don’t Last Always” visar på ett effektivt sätt upp hur det kommer sig att Zendaya blev den yngsta Emmyvinnande skådespelerskan, för samma roll, tidigare i år.
Den första säsongen av Euphoria grep snabbt tag i oss tittare och lät oss följa ett gäng ungdomar i deras ”vardag”, men utan att någonsin falla i ”ungdomsserie-träsket". Serier som Riverdale, One Tree Hill och The O.C. har tidigare lyckats befinna sig i något slags mellanting av att vara en serie om och för ungdomar, samtidigt som det funnits något där för även vuxna. Euphoria är utan tvekan en liknande, men avsevärt mer nattsvart i det mörker som många av seriens karaktärer befinner sig i.
I huvudrollen finner vi Rue Bennett, en tonåring som lider av ett drogmissbruk som drog igång i samband med att hennes pappa tynade bort i cancer. Men redan innan detta hade Rue diagnostiserats med generaliserat ångestsyndrom, tvångstankar och möjligtvis även bipolär sjukdom. När vi lär känna henne under den första säsongen så har hon precis kommit hem till sin mamma och syster, efter en längre tid på rehab. Målet är att hålla sig fri från droger och glädjen över att den nyinflyttade Jules (Hunter Schafer) har flyttat till orten fyller under en tid det hålet.
Zendaya (Spider-Man: Homecoming) blev tidigare i år den yngsta skådespelerskan någonsin att vinna en Emmy för bästa kvinnliga huvudroll i en dramaserie, en utan tvekan välförtjänt vinst. I specialavsnittet fortsätter den imponerande insatsen att skina, trots den avskalade tonen under avsnittets gång. Trouble Don’t Last Always utspelar sig nämligen nästan uteslutande på ett litet café, där en sårad Rue äter pannkakor tillsammans med sin nykterhetssponsor Ali (Colman Domingo) – och för ett av årets mest gripande och tankeväckande diskussioner om vad det faktiskt innebär att leva.
Avsnittet är inspelat under pandemin och tvingades sannolikt av den anledningen hålla antalet skådespelare till ett minimum och gärna utspridda med så lite rörelse som möjligt; ett fik på självaste julafton blev den perfekta lösningen. Regi, foto, musik och skådespel är av högsta möjliga klass och avsnittet har redan hyllats av många som ett av årets enskilt bästa... ingen dålig julklapp.
I januari släpps nästa del, där vi får se vad Jules har haft för sig sedan hon lämnade Rue bakom sig på tågstationen i slutet av den första säsongen.
MER LÄSNING: Årets bästa serier!