Gunpowder (2017) – Borde vara mer spännande

Året är 1603. England har legat i krig med Spanien i nästan tjugo år. Ett fredsfördrag är önskvärt från båda sidor. Dessvärre går förhandlingarna långsamt. För att fastslå sin makt i sina respektive nationer, förföljs, fängslas, torteras och avrättas människor som har ”fel” tro. I Spanien yttrade sig detta i den spanska inkvisitionen. I England förföljs katoliker. Ett antal katoliker, under ledning av Robert Catesby (Kit Harington), vill störta kungen och införa den ”rätta” tron i England. Detta resulterar så småningom i den så kallade krutkonspirationen, som ägde rum 1605.

Kit Harington, mest känd som Jon Snow i Game of Thrones, spelar alltså inte bara huvudrollen i Gunpowder, utan är även en av skaparna bakom denna miniserie i tre delar. Han har ett visst personligt intresse av historien, då han råkar vara besläktad med Robert Catesby, den karaktär han porträtterar och som är seriens huvudkaraktär. Det är ett ambitiöst projekt Harington satt ihop. Dessvärre lider serien av ett antal problem.

Krutkonspirationen är känd som det misslyckade mordförsöket på James I. Det mest kända namnet i hela historien är Guy Fawkes, här spelad av Tom Cullen, som även spelar huvudrollen i Knightfall. Faktum är att den femte november, dagen för det misslyckade mordförsöket, i England kallas för Guy Fawkes Day, då man firar att kungen överlevde mordförsöket. Senare har Guy Fawkes blivit något av en folkhjälte, en symbol för att trotsa övermakten. I modern tid kan vi se hans ansikte på masken som hjälten i V för Vendetta bär. Med tanke på hur känd Guy Fawkes är, borde han alltså vara en av huvudkaraktärerna i Gunpowder. Han är med i serien. Lite.

En miniserie där ”Jon Snow” spelar huvudrollen, och som handlar om en konspiration om att mörda en kung, borde vara rätt spännande, kan man tycka. Men det är den inte. Vi bjuds visserligen på ett par spännande sekvenser. Som när Catesby infiltrerar ett fängelse för att rädda en präst. För det mesta består serien dock av dialogsekvenser där män står och pratar om religion eller om fredsfördraget med Spanien. Tankarna förs till sekvenserna i senaten i Star Wars episod I-III. Så den som vill se en serie som bara består av sådana pigga sekvenser, har här verkligen något att sätta tänderna i.

Kit Harington blir bara bättre och bättre som Jon Snow i Game of Thrones, tycker jag. Men han är inte en lysande skådespelare. Faktum är att Jon Snow är som klippt och skuren för hans okarismatiska skådespelarstil. Han klarar inte riktigt av en roll som Robert Catesby, som känns som att den behöver en hel del karisma. Det blir inte bättre av att Liv Tyler spelar en av de andra huvudrollerna. Hon slog igenom med Armageddon. Det känns inte som ett sammanträffande att Aerosmith, bandet hennes pappa, Steven Tyler, är sångare i, gjorde soundtracket till filmen. Hon är en rätt tråkig skådespelare. Och när en tråkig skådespelare har det yttersta ansvaret för en TV-series emotionella bitar, blir det, just det, tråkigt.

Gunpowder kan dock inte sägas vara en kass serie. Som alltid i kostymdraman, är just kostymerna viktiga. I Gunpowder är de mycket snygga och varierade; om inget annat kan Harington verkligen bära upp kostymer.

Harington och Tyler är de mest kända namnen i rollistan. De bästa prestationerna kommer dock från andra håll. Tom Cullen lyckas lämna ett avtryck som den sammanbitne Guy Fawkes, trots att han inte får särskilt mycket tid i rutan. Sian Webber är bara med i knappt tio minuter i första avsnittet, men hon lämnar ett starkt avtryck som den starka Dorothy Dibdale. Mark Gatiss myser i rollen som Robert Cecil, seriens ”skurk”, som använder förföljelsen av katolikerna som ett instrument för att avancera sin politiska karriär. Den bästa insatsen tycker jag Shaun Dooley står för, som William Wade, som kan ses som Cecils högra hand. Han är en nitisk och skarpsynt blodhund, som biter lika hårt som han skäller högt.

På pappret såg Gunpowder lovande ut. Den handlar om en av de mest kända händelserna i Englands historia och huvudrollen spelas av en av TV-världens favoriter. Ett par av skådespelarna lyckas göra en hel del med sina karaktärer. Dessvärre kan alltså inte samma sak sägas om de som spelar huvudrollerna. Alla dialogsekvenser om politik och religion känns dessutom som något som vi, i Göteborg, kallar tjôt. Vill ni se en TV-serie som baserar sig på historiska händelser som är spännande, intelligent och innehåller allt från kärlek till politiska intriger till skattjakter, tycker jag att ni ska se Knightfall istället.

Bäst: Shaun Dooley som William Wade

Sämst: Den tråkiga dialogen

TIPS: Filmtopp samlar de serier vi tycker är bäst. Läs vår lista här!