Garanterad spänning i ”Crime 101” – stjärnspäckad ny kriminalthriller

Med Crime 101 råder det inga tveksamheter kring vilken typ av film vi har att göra med. Den dubbeltydiga titeln anspelar dels på handlingen som kretsar kring en juveltjuv i Los Angeles, som utför alla sina rånkupper längs med Route 101, motorvägen som löper genom hela USA:s västkust, och dels på hur beteckningen 101 används för introduktionskurser på amerikanska lärosäten. 

Och Crime 101 är en film som håller vad titeln utlovar – på gott och ont.

Det här är en på många sätt en grundläggande kriminalberättelse med ett händelseförlopp och en inramning som känns bekant. Den förväntade men mestadels välkonstruerade handlingen gör Crime 101 till en trygg och sevärd film, men hindrar den samtidigt från att nå de riktigt höga höjderna. 

En spännande men bekant filmupplevelse med lysande skådespel

Kriminalthrillers är så omåttligt populära, men det är samtidigt lätt att bli mätt på genren efter all överexponering, och med det i åtanke är Crime 101 ett väldigt smart koncept. Filmen kan ge oss det förväntade, utan att någon kan klaga på att det är förutsägbart. Hoppas du på extrema utsvävningar i en film med den titeln får du helt enkelt skylla dig själv.

Titeln ger oss till och med en ursäkt att omfamna klyschorna. Jag behöver inte himla med ögonen åt den tystlåtna huvudkaraktären (spelad av Chris Hemsworth), eller den avdankade polisen (Mark Ruffalo) med en skruttig bil, eller den utmärglade karriärkvinnan (Halle Berry), för jag räknar helt enkelt med att de ska finnas där. Det är förväntat och bekant och därmed också bekvämt. Likaså används Los Angeles som stad snyggt som en form av karaktär, där klassskillnader och identitet som speglar samhället fungerar som drivkraft för karaktärerna – helt i linje med traditionen inom genren.

På många sätt är Crime 101 med andra ord en film som ger oss det vi vill ha, och levererar det med en kompetent och självsäker hand.

Filmen inleder också väldigt starkt med en spännande rånkupp som innehåller rejält med nerv, upptrappad spänning och action. Under de första 20 minuterna höjs mina förväntningar för varje scen som går – tempot, innehållet, fotot, allt osar högkvalitativ thriller.

Dessvärre tappar filmen fart ju längre den lider och den hade mått bra av att vara ganska mycket kortare. Det känns också lite som om regissören och manusförfattaren Bart Layton förbrukar sin kreativitet under filmens första sekvens och därefter låter sig vägledas helt och hållet av genreförväntningarna. Det får tyvärr mitt engagemang att mattas under filmens gång.

Med det sagt är det en mycket välproducerad produktion och jag lider inte direkt av att få vistas i biosalongen med de många fantastiska skådespelarna.

Filmen tappar sitt djup i försöken att leva upp till förväntningarna

Det bekanta är som sagt en av filmens styrkor, men blir dessvärre också dess främsta svaghet. Det känns som om Crime 101, i alla sina försök att checka av samtliga boxar på mallen för kriminalfilmer, berövar sig själv chansen att bli något annat än ytlig underhållning.

Flera birollskaraktärer glöms exempelvis bort (jag tänker främst på Nick Noltes och Jennifer Jason Leighs karaktärer) efter att de introducerats och antagonisten spelad av Barry Keoghan får vi egentligen inte veta någonting om, förutom en ögonblickssnabb hint om att han föddes in i kriminaliteten. 

Keoghan är, som alltid, riktigt vass i sin prestation, men hans karaktär är kanske det tydligaste exemplet på att filmen saknar ett visst djup. Det märks också i upplösningen, som jag inte tycker landar helt rätt. Utan att spoila något, känns det som om huvudkaraktärerna (Hemsworth, Ruffalo, Berry) forceras in i någon form av moraliskt diffus livsåskådning eller slutsats för att matcha tidigare klassiker i Los Angeles-noir-genren, à la Chinatown (1974). Jag gillar ambitionen, men problemet är att det inte känns helt och hållet motiverat och därmed saknar tyngd. Det är bara ännu en pusselbit som ska läggas på plats.

Precis som så mycket annat med filmen passerar det inte bortom att vara okej eller bra. 

Det som i slutändan ändå knuffar över filmen från godkända 2 av 5 till sevärda 3 av 5 är de mycket sympatiska huvudkaraktärerna. Det är omöjligt att inte känna för framför allt Hemsworths och Ruffalos karaktärer, men även för Berrys, trots att hennes karaktär inte ges samma djup som de övriga två och mestadels syns i en utmanande och oskön försäkringsmiljö. 

Hade ”Crime 101” varit tightare (20 minuter kortare), inte lämnat oss med så många lösa trådar och inte försökt leva upp till genreförväntningarna riktigt lika slaviskt, hade filmen kunnat bli en pärla. Nu stannar den, tyvärr, vid att vara sevärd och spännande men inte särskilt minnesvärd. 

”Crime 101” har biopremiär den 13 februari.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Crime 101