Erik Poppes nya “Min kära” är en “deprimerande katt-och-råtta-lek” utan djup
När två främlingar fattar tycke för varandra dröjer det inte länge förrän kärleken brister. ”Min kära” bjuder på vacker natur men saknar djup och spänning.
Recension: “Min kära” (2026)
Innan jag skulle se nobelpristagaren Jon Fosses debutfilm ”Min kära” gjorde jag lite research som ledde mig fram till att den skulle vara lite som jag – en blandning av Sverige och Norge. Jag såg därför fram emot att få se en film som delvis var inspelad på svenska västkusten och i det norska landskapet. Men efter att ha sett filmen gick jag ut ur biosalongen med frågan: “vad handlade filmen egentligen om?”.
LÄS OCKSÅ: Årets femte största biosuccé finns nu att streama – ”charmig” och ”lekfull”
Det perfekta förhållandet brister och livet blir snabbt en mardröm
Det ”Min kära” är tänkt att vara är ett lågmält relationsdrama som utspelar sig i en norsk kuststad. Där får vi träffa den unga gitarristen Asle, som på sin fritid tycker om att spela i sitt band, och kassörskan Gerd, som Asle en dag efter ett gig förälskar sig i. Det dröjer inte länge förrän kärleken till varandra leder till att Gerd blir med barn och det lyckliga förhållandet som de drömmer om blir snabbt till en mardröm.
Asle börjar prioritera sitt jobb ute till havs på en färja och är borta långa perioder och Gerd tvingas tackla stora delar av föräldraskapet själv. När Asle väl är hemma vill han inte göra någonting, vilket får hans fru att må dåligt.
Berättartekniken får tidsuppfattningen att brista
Min kära är berättad som en krönika, men denna berättarteknik bidrar dessvärre inte med något bra här. Själva idén om att historien tar vid under flera års tid, där förhållandet går från bra till dåligt, är i sig en god tanke, men i det här fallet är det som om allt bara blir till en enda stor röra som inte går att hänga med i.
I början av filmen var det svårt att förstå hur mycket tid som hade passerat mellan de olika scenerna och det gjorde att jag lade större uppmärksamhet på det än att försöka hänga med i handlingen. Jag tycker också att scenerna ibland var alldeles för långa och tysta och att de varken fördjupades eller ledde mig vidare i historien.
Avsaknad av dialog gör berättelsen platt och spänningslös
Det var inte heller bara utdragna scener som tappade min uppmärksamhet utan jag upplevde också att det var alldeles för få karaktärer och dialoger i Min kära. Det gjorde att berättelsen aldrig riktigt tog fart, och hela handlingen blev alldeles platt utan någon riktig dramaturgi eller spänning. Inte ens bakgrundsmusiken bidrog till känslan av att “oj, nu händer det något” utan det var bara samma klassiska stycke under hela filmens gång. Man fick inte heller riktigt lära känna karaktärerna eftersom de hade så få repliker.
Större fokus på nostalgiska miljöbilder än själva handlingen
Däremot måste jag säga att jag älskade att få se de vackra miljöerna och det norska landskapet, och för mig med norskt blod var det en nostalgisk känsla som spreds i kroppen. Det kändes lite som att jag var hemma hos min pappa igen och just det pirret älskade jag. Men det var också det. För när miljöbilderna får större fokus än replikerna och tar över stafettpinnen från själva handlingen är det inget som intresserar mig.
Ett stort plus för det snygga fotot – men saknar djup och tempo
Däremot vill jag ge ett stort plus till Erik Poppe och resten av teamet bakom ”Min kära”. Jag tycker att filmen var skickligt gjord bildmässigt. De olika teknikerna och effekterna visade också att fotograferna hade gjort ett riktigt bra jobb!
Jag hade dock önskat att filmen hade haft ett större djup än bara en platt historia utan tempo och dramaturgi. Allt i Min kära är bara som en enda stor deprimerande katt-och-råtta-lek där två föräldrar slåss om rätten till sitt barn. Och trots att jag förespråkar att man ska få testa på nya saker tycker jag nog ändå att Jon Fosse borde fokusera mer på text istället för film.
Men vad var egentligen tanken med Min kära? Den var vacker att titta på men det var också det. Den var inte underhållande för fem öre och om det hade varit fina miljöer man hade varit ute efter, hade man i min mening lika gärna bara kunnat spela upp ett bildspel av Norges natur.
”Min kära” finns att se på bio.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Min kära (2026)
Speltid: 1 tim 54 min
Regi: Erik Poppe
I rollerna: Leo Magnus de la Nuez, Kristi-Helene Engeberg m.fl.