Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Bild på Timothée Chalamet och Rebecca Ferguson som Paul Atriedes och Lady Jessica i filmen Dune. Foto: Warner Bros

Dune (2021)

  • 2 tim 35 min
  • Äventyr, Drama, Sci-Fi
Rasmus Torstensson | Recension
13 september 2021
Rasmus Torstensson | Recension
13 september 2021

En bombastisk och storslagen rymdopera

Det har sagts att Frank Herberts roman "Dune" är ofilmbar. Tur då att Denis Villeneuve existerar. För den första delen av den kanadensiske regissörens mastodontfilm är mörk, episk och tänkvärd – helt enkelt sci-fi som bäst.

  • Regi:
    Denis Villeneuve
  • Manus:
    Denis Villeneuve, Eric Roth & Jon Spaihts (manus), Frank Herbert (förlaga)
  • I rollerna:
    Timothée Chalamet, Rebecca Ferguson, Oscar Isaac, Zendaya, Stellan Skarsgård m.fl.

Trots att Denis Villeneuve står bakom moderna sci-fi-klassiker som Arrival och Blade Runner 2049 var många skeptiska när det annonserades att han skulle försöka sig på en filmatisering av Frank Herberts smått legendariska Dune. Romanen, som sägs vara en av George Lucas största inspirationskällor till Star Wars, har nämligen ansetts vara ofilmbar av både fans och litteraturkritiker på grund av dess mängder av karaktärer och komplexa berättarstruktur med stort fokus på inre monologer. För att lösa detta har Villeneuve valt att dela upp berättelsen i två delar, där Dune alltså är den första filmen.

Konceptet kan visa sig vara ett genidrag. För nu är den första delen av Villeneuves Dune äntligen här – och vilken käftsmäll till film! 

Dune utspelar sig ungefär 8 000 år in människornas framtid och berättar historien om Paul Atreides (Timothée Chalamet), en ung man begåvad med otroliga förmågor men ett splittrat inre. När galaxens kejsare beordrar Pauls far, klanledaren Duke Leto Atreides (Oscar Isaac), att resa till den farliga planeten Arrakis (också känd som Dune) för att ta över skördandet av "Spice", den mest värdefulla substansen universum, börjar Paul få visioner som hemsöker honom både dagar och nätter. Samtidigt som han anar att något hemskt kommer att hända på Arrakis dras han dit av en kraft han inte kan förklara.

Det är svårt att berätta mer om handlingen utan att förstöra för den inte redan insatte. De som läst boken vet vad som väntar när familjen Atreides når Arrakis, men de som inte vet kommer att chockas både en och två gånger. Dock är det i grunden en klassisk "det goda mot det onda"-historia som rullas upp, men med flera filosofiska tvistar om vetenskap, religion, tid och rum som tåls att tas in och fundera på.

Tänk dig en blandning av Interstellar, Star Wars och en skitigare Sagan om ringen så har du Dune.

Precis som tvivlarna påstått märks det att storyn i Dune faktiskt är komplex och svår att översätta till den vita duken. Det är mycket som ska presenteras på samma gång och inledningsvis är det svårt att hänga med när alla karaktärer, världar och idéer introduceras, även om tempot går långsamt. Samtidigt är det hela tiden intressant och aldrig tråkigt.

MER LÄSNING:

När Paul sedan anländer till Arrakis växlas tempot upp och allt faller på plats. Helt plötsligt avlöser den ena otroligt spektakulära action-sekvensen den andra och spänningen blir olidlig. Uppbyggnaden av scenen där Paul och hans mamma Lady Jessica (en briljant Rebecca Ferguson) försöker korsa en öken och plötsligt får besök av en gigantisk sandmask är den största monsterchocken jag har fått sedan jag såg första Jurassic Park som liten.

"Måste ses på största möjliga duk"

Timothée Chalamet och svenska Rebecca Ferguson har en lysande kemi.
Foto: Warner Bros. 

Överlag märks det att Villeneuve och hans fotograf Greig Fraser (Arrival, Zero Dark Thirty) har gjort ett strålande jobb med både bildsättning och berättande. Varje bildruta är som en Picassotavla för sci-fi-älskare och det skulle inte förvåna mig om Hans Zimmer kniper ännu en Oscarsnominering för sin bombastiska musik. Precis som Villeneuve själv har sagt är Dune en film som måste ses på största möjliga duk. 

Dessutom känns samtliga skådespelare trovärdiga i sina roller, stora som små. Det märks att Villeneuve rankas högt bland eliten, för här har han samlat storstjärnor som dyker upp på löpande band. Stellan Skarsgård är minnesvärt ondskefull och alltid sevärda Charlotte Rampling briljerar i en liten men betydelsefull roll. Allra bäst är dock Timothée Chalamet i huvudrollen. Om det nu var någon som tvekade efter Call Me By Your Name står det nu klart att en ny stjärna är född – karln kan spela allt! 

Sammantaget är Dune ytterligare ett mästarprov av Denis Villeneuve. Trots att filmen är över två och en halv timme lång vill jag aldrig att den ska ta slut. Villeneuve har sagt att den andra och sista filmen i seriens öde avgörs av hur mycket pengar den första delen spelar in. Så ta nu med er alla ni känner och vallfärda till salongerna. För jag vill se mer!