Recension: Draktränaren (2025) – ”Fortfarande bäst”
Nyversionen på DreamWorks klassiker håller måttet
Draktränaren är tillbaka – men nu i live-action, med originalregissören Dean DeBlois vid rodret. Hicke och Toothless får nytt liv i den välbekanta sagan och landar oväntat mjukt i en mer verklig värld. Filmtopps Nathalie Leth är imponerad – trots filmens ovilja att berätta något nytt.
Att kalla det här en remake är inte överdrivet. Filmen följer nästan exakt samma manus, nästan replik för replik, som originalet. Min jakt efter något nytt, något som skulle få berättelsen att sticka ut eller till och med förbättra den, blir väldigt kortvarig. Det lilla “fräscha” som finns är så diskret att det lika gärna kunde tagits bort utan att någon skulle sakna det. Ansträngningen känns ungefär som när man tänker ”jag tar det sen” – något som gjorts halvhjärtat snarare än med passion.
Men är det fel att berättelsen inte gör något nytt? Nej, inte alls. Draktränaren är fortfarande, 15 år senare, en av DreamWorks bästa och mest älskade filmer. Att hata på storyn bara för att det är en kopia av något fantastiskt känns mer som en bitter inställning än ett rättvist omdöme.
LÄS OCKSÅ: Snart släpps nya storfilmen med Idris Elba: ”Explosiv action”
En tuff och autentisk vikingavärld
Det som däremot verkligen ger liv åt både filmen och mitt intresse är själva produktionen. Det här är ingen billig ”Vi har Draktränaren hemma”-kopia. Jag har svårt att hitta ord för hur imponerande animationerna och designen är. Drakarnas unika och uttrycksfulla design framträder ännu tydligare än i originalet. Dessa varelser, filmens verkliga hjältar, känns både mäktigare och mer skräckinjagande. Med mitt barnasinne intakt kan jag bara fascineras och beundra dessa storslagna och respektkrävande monster. Deras närvaro, volym och vrål får igång pulsen och är definitivt något som bör upplevas på bio.
Dessutom genomsyrar den fantastiska produktionsdesignen hela filmen. Kostymernas råa och detaljerade stil bidrar starkt till att skapa en tuff och autentisk vikingavärld, där allt börjar och byns öde långsamt formas mot en ny bana.
LÄS OCKSÅ: Nya spionthrillern ”The Amateur” släpps nu för streaming – hisnande spänning
Som en bro mellan generationer
Jag tror att den här filmen framför allt är till för föräldrarna – de som själva växte upp med Draktränaren och bar med sig den magin från sin egen barndom. Nu får de chansen att återvända till den värld som en gång fångade deras fantasi, men den här gången tillsammans med sina egna barn. Det handlar om att skapa nya, gemensamma minnen som kan leva kvar länge efter att ljuset släckts i biosalongen.
Den här remaken är nästan som en bro mellan generationer, där nostalgi möter ny upptäckarglädje, och där kärleken till berättelsen återigen kan växa – men den här gången i två hjärtan istället för ett.