Dokumentären om gatuprofilen Håkan Hägg är varm och rörande – nu på bio

Många år innan någon visste vem landets största artist Håkan Hellström var, fanns Håkan Hägg. Den excentriske gatuprofilen som sjungit för förbipasserande främlingar på stan i Göteborg sedan 80-talet. ”Du har nog sjungit för fler människor än jag”, konstaterar Hellström i Joel Segerdahls dokumentär En annan Håkan där de delar Ulleviscenen med varandra. 

LÄS OCKSÅ: Nya ”The Drama” är en ”extraordinär film” som är ”omöjlig att glömma”

Publiken bjuds in till Håkans livsbubbla

Håkan Hägg är ett av stadens äkta unikum. De flesta lokalinvånarna har vid det här laget passerat honom och hört hans smittsamma stämma titta fram bland köpcentrets sorl – eller från andra sidan vägen när han kommer cyklandes och sjunger för full patte. Varför håller Håkan fortfarande – nu vid sextioårs ålder – så villkorslöst fast vid att sjunga inför folk på stan, som om det vore det enda han någonsin visste? Och vem är Håkan bakom sången?

I En annan Håkan bjuds vi in till Håkan Häggs bubbla – denna självklara stadsprofil som vi tidigare vetat väldigt lite om. Mer än att han kan sjunga, förstås.

Vi får se det glada livet i den etta som kommunen ordnat åt honom, de obligatoriska sångturerna på stan, resandet till nya gator utomlands och karriärens kulmen – att få spela inför tusentals människor på Ullevi. Vi får också se de betydligt svårare stunderna, orsakade av Håkans psykiska ohälsa.

LÄS OCKSÅ: Filmer på bio i april 2026 – alla premiärer, höjdpunkter och tips

”En annan Håkan” är ett närgånget och varmt porträtt som berör

Håkan har inte haft ett enkelt liv, den saken är säker. Det har varit kantat med utanförskap och inre psykiskt motstånd. I dokumentärens starkaste sekvens får han ett utbrott över att folket på stan utomlands inte är som han förväntat sig. Han kan inte förklara vad ilskan egentligen kommer ifrån och skyller på schizofreni.

Trots ett inre som bråkar med honom, sprudlar Håkan av glädje och total artighet. Han är en stark källa till inspiration som så tydligt visar att alla kan hitta sin plats i samhället. Men ibland, för en sådan som Håkan, får man se till att ta den platsen själv.

Håkan är förmodligen det enda vackra med Nordstan. Detta gudsförgätna stresspalats. Men nästa gång jag vägrar att gå in där, tänker jag göra det ändå och titta efter Håkan och ge honom uppmärksamheten han förtjänar.

”En annan Håkan” går nu att se på bio. Den är ett varmt, personligt och underhållande porträtt av en ikon. En underbar liten film som jag rekommenderar alla att se.

Info om: