Togo (2020)

"Togo" är en sann berättelse och skildrar händelsen som kallas "1925, Serumtransporten till Nome". Den lilla staden Nome i Alaska drabbas nämligen av ett allvarligt pandemiutbrott av difteri och många barn riskerar att förlora livet. Det finns ett serum för att bota sjukdomen, men det finns också ett problem. Serumet är över 100 mil bort och utomhus är det hårdaväderförhållanden med både kyla och vind.

Stadens hopp står till Leonhard Seppala, en hunduppfödare som med sin 12-åriga hund Togo antar uppdraget att med sitt hundspann hämta serumet. Sen… följer spänning. Togo och Leonhard ställs inför flera utmaningar och deras tillit till varandra prövas återkommande. Under filmen får vi tillbakablickar till Togos tid som valp och hur den påvekar Leonhard och hans fru Constance. Vi ser hur det väldigt starka bandet mellan Togo och Leonhard skapas och växer. Det är en sann kärlekshistoria, som likt många andra relationer inleds med friktion. 

"Nästintill mediterande"

Den här filmen är fantastisk. Bandet mellan hund och människa framställs i samma stil som andra klassiska Disneyproduktioner. På djupet. Trots att hundar inte talar så lyckas Disney låta oss förstå allt som Togo känner. Vi slängs ständigt mellan skratt och förtvivlan – hopp och hopplöshet.  

Trots att stor del av Togo utspelar en hundslädestranport finns det inte en tråkig transportsträcka. När vi inte upplever spännande äventyr, söta hundvalpar eller välformulerade dialoger får vi njuta av magiska vyer från Alaskas natur som är enastående vacker och skapar en nästintill mediterande upplevelse tillsammans med filmmusiken. 

Trots kyla och storm, känns filmen som en varm och lurvig kram. "Togo" spelar på alla dina andra känslosträngar på ett fantastiskt och elegant sätt.

Sarah Söderberg

För fler artiklar --> Scrolla vidare!