Jamie Lee Curtis räddar vad som går att rädda i ”Ella McCay”

James L. Brooks klassiska touch drunknar i en röra av halva idéer och ogenomtänkta sidospår. ”Ella McCay” är en film om kvinnlig ambition men som själv saknar modet.

Thindra Rundström
Jamie Lee Curtis räddar vad som går att rädda i "Ella McCay"
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens. Betyg och mer information i slutet av artikeln.

Recension: Ella Mccay (2025) – Brooks försöker, Curtis lyckas, filmen faller

Jag minns när jag första gången såg Broadcast News. Den där känslan av att James L. Brooks förstod något fundamentalt om hur vi människor fumlar oss genom livet. Hur vi säger en sak men menar en annan. Hur kärlek och karriär krockar på sätt som är både hjärtskärande och roliga. Det är den känslan jag hoppades på när jag såg Ella McCay.

Tyvärr kom den aldrig.

Jamie Lee Curtis räddar vad som går att rädda i "Ella McCay"
Foto: Disney.

En film ”som glömt att världen rört sig framåt”

Ella McCay utspelar sig 2008 och det märks – fast inte på det sätt Brooks tänkt sig. Detta är ingen kärleksfull nostalgitripp som exempelvis The Holdovers, utan snarare en film som känns som att den glömt att världen rört sig framåt. Emma Mackey spelar Ella, en 34-årig viceguvernör som plötsligt blir guvernör när hennes chef (Albert Brooks, briljant underutnyttjad) hoppar över till Obamas kabinett.

Konceptet är bra. Vi har en idealistisk ung kvinna som vill förändra världen genom lagstiftning om tandvård för barn och mödravård samtidigt som hennes privatliv faller samman. Men hjärtat i berättelsen försvinner och Ella McCay snubblar på målsnöret.

Jamie Lee Curtis är filmens enda räddningsplanka

Jamie Lee Curtis som spelar faster Helen är allt som fungerar i den här filmen. Hennes scener andas äkthet på ett sätt som resten av filmen desperat saknar. När Ella behöver trygghet, ringer hon Helen. När hon behöver sanningen, ringer hon Helen. Curtis spelar inte en karaktär utan hon är den där personen vi alla har i våra liv, den som ser oss för den vi verkligen är.

Men här kommer det hjärtskärande: hon får alldeles för lite skärmtid. Varje gång Curtis dyker upp vaknar filmen till liv, och varje gång hon försvinner sjunker vi tillbaka i det narrativa kaoset. Man sitter där och önskar att Brooks hade haft modet att göra hennes relation med Ella till filmens hjärta istället för alla dessa halvfärdiga sidotrådar om bröder, före detta och politiska rådgivare vars enda funktion verkar vara att leverera one-liners.

En berättelse som tappar tråden

Brooks försöker jonglera för mycket. Ellas äktenskap. Hennes relation till sin döde mor (Rebecca Hall i flashbacks som känns mer påklistrade än integrerade). Fadern som söker upprättelse. Ett politiskt drama om tre dagar som guvernör. Sidospår om agorafobiska bröder.

Allt detta hade kunnat fungera om filmen hade haft en tydlig kärna att kretsa kring, men Ella McCay hoppar mellan teman som en fjäril som inte kan bestämma sig för vilken blomma den ska landa på.

Jamie Lee Curtis räddar vad som går att rädda i "Ella McCay"
Foto: Disney.

När nostalgin blir en belastning

Det märks att Brooks längtar tillbaka till en tid när den här typen av mellanbudgetdramedi var biostandard. Och visst, jag saknar också dem. Men att längta efter det förflutna räcker inte när berättandet inte håller. Ella McCay vill vara en Frank Capra-film för vår tid, men saknar både Capras hjärta och hans timing. Den vill säga något om kvinnor i maktpositioner, men vågar inte riktigt ta debatten.

Det är viktiga frågor som Brooks ställer i filmen. Kan en kvinna leda utan att anpassa sig efter andras föreställningar om femininitet? Måste hon välja mellan ärlighet och gillande? Men istället för att gräva djupt i dessa dilemman, skrapar filmen bara på ytan. Vi får veta att Ella inte kan fortsätta "berätta för dumma människor att de är dumma", men vi får aldrig riktigt känna på de verkliga konsekvenserna av hennes val.

En film med mycket fin ambition

Ella McCay är lite som att hitta din gamla uppsats i en låda på vinden. Du minns hur stolt du var när du skrev den. Hur du trodde du hade något viktigt att säga om samhället. Men när du läser den nu ser du alla de där referenserna som verkade så smarta då, den där tonen som försöker vara djup men mest blir diffus, och det där slutet som inte riktigt landar även om du kan se vad du försökte göra.

Du viker ihop pappret igen, inte för att det är värdelöst utan för att du inser att vissa saker är bättre som minnen än som comebacks. Och du önskar att Jamie Lee Curtis hade fått skriva hela uppsatsen istället.

”Ella McCay” finns att streama på Disney+ den 5 februari.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ Filmtopp på Facebook.

Info om: Ella McCay

Streamingtjänst: Disney+
Genre: Komedi, Drama
Speltid: 1 tim 55 min


I rollerna: Jamie Lee Curtis, Emma Mackey, Albert Brooks, Woody Harrelson, Spike Fearn, m.fl.
Filmtopps betyg:
ANNONS

NÄSTA ARTIKEL