Den sommaren

Den sommaren (2018)

  • Dokumentär
Axel Diedrichs
Uppdaterad 09 december 2019 kl. 14:12 | Publicerad 15 augusti 2018 kl. 17:08
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Den sommaren" kan för de insatta vara en riktig guldskatt, men den som först nu träffar huvudpersonerna lär önska mer.

Göran Olssons dokumentär "Den sommaren" bjuder på ett mixat underhållningsvärde mest lämpat för de som är bekanta med filmens huvudpersoner.

  • Regi:
    Göran Olsson
  • I rollerna:
    Peter Beard, Lee Radziwill, Andy Warhool m.fl.

Den sommaren

Den berömde fotografen Peter Beard är mest känd för sina dokumentationer av Afrika, med unika kollage som gett honom en ikonisk status i branschen. I Den sommaren backar vi bandet till 1972 och får en nära inblick i Beard och hans vän Lee Radziwills filmprojekt om livet i The Hamptons. Där möter vi briljante och udda Andy Warhol för att sedan träffa den excentriske familjen med mamman Big Edie och dottern Little Edie. Några år efter vårt möte med dem skulle de bli världsberömda genom filmen Grey Gardens, som visar hur de, för att vara två kvinnor år 1975, bor riktigt sluskigt. Resultatet? Ett mixat underhållningsvärde; starkt för den som har koll på huvudpersonerna, vagt för den som inte är initierad.

Ett par personer lämnade visningen av Den sommaren. Detta behöver inte säga någonting om filmens kvalitet – Pulp Fiction blev utbuad på Cannes. Göran Olssons dokumentär är en stillsam inblick i kreativa människors liv, den kräver en tålmodig publik. Det börjar spännande med att den världsberömda fotografen Peter Beard bläddrar i sin fotobok och går genom enastående foton på laddade profiler, inte minst rockstjärnan Mick Jagger och den egendomlige konstnären Andy Warhol. Men när vi sedan kommer fram till Hamptons och träffar mamma och dotter Edie svalnar mitt intresse allt mer och halvvägs in rycker det nästan i benen.

Varför filmen inte riktigt funkar beror främst på att jag inte på förhand hade särskilt bra koll på personerna i centrum. Därför saknar jag, och säkert många andra som ser filmen, en tydlig regiröst som involverar, och, tråkigt som det kan låta, leder oss. Den större delen av filmen är dagboksvideor där Little Edie och hennes mamma Big Edie tjötar om allt mellan himmel och jord, men mest om prylar, katter och huset de bor i. Porträttdokumentär i all ära, men om det ska hålla i över en timme behövs kärnmaterialet, oavsett personen i fråga, vara mer intresseväckande.

"Den Sommaren" kan vara en riktig skatt för den som är djupt insatt i "Grey Gardens" och porträttobjekten. Men filmen misslyckas med att bjuda in den som står utanför det universumet. 

För fler recensioner av liknande filmer, spana in vår kategori Dokumentärfilm.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL