Crawl (2019) – Klaustrofobisk alligator-skräckis
Crawl bjuder på tillfredsställande monsterskräck.
"Crawl" kombinerar klaustrofobisk skräck med glupska alligatorer. Det är en blodig skräckfilm som kommer rätt långt på detta enkla koncept.
Simmaren Haley (Kaya Scodelario) kör till sitt barndomshem under en orkan för att leta efter sin far, Dave (Barry Pepper). Hon finner honom i det trånga utrymmet under huset. Medan utrymmet fylls med vatten dyker glupska alligatorer upp. Det hela utvecklar sig till en katt-och-råtta-lek och en kamp mot klockan.
Jag är lite kluven till skräckgenren. Jag tycker filmer med onda andar och demoner är rätt tråkiga. Men jag har alltid uppskattat subgenren med glupska rovdjur. Hajen är en av filmhistoriens största pärlor. Under uppväxten blev jag ett fan av Hotet från underjorden, där de glupska monstren tar sig fram under marken. Lake Placid, om en jättestor glupsk krokodil, är en annan favorit. I Crawl bjuds vi på flera föredömligt blodiga scener där alligatorer glufsar i sig människor. Som sig bör i en barnförbjuden skräckfilm skvätter blodet och skriken är höga. Personligen hade jag dock gärna sett en något högre bodycount.
Crawl kombinerar monstergenren med klaustrofobisk skräck. Filmens absolut bästa aspekt är den klaustrofobiska. Jag fann mig sitta och bita på naglarna när far och dotter försöker gömma sig för, fly från och bekämpa de glupska reptilerna i det trånga utrymmet under huset.
Crawl försöker samtidigt inte vara något mer än en monsterfilm. Detta är tydligt i dialogen, som är väldigt klyschig. Den fyller ingen annan funktion än att ge karaktärerna något att säga medan de försöker överleva.
På det stora hela är jag dock, som någon som gillar monsterfilmer, nöjd med min bioupplevelse. Den franske regissören Alexandre Aja har även Piranha 3D på meritlistan, en mycket underhållande och slafsig skräckkomedi. I Crawl lägger han alltså större fokus på spänningen. Jag hoppas han inser att han har talang för detta och bygger vidare på det i kommande projekt.