Channing Tatums nya ”Roofman” når aldrig några riktiga höjder

Channing Tatums nya ”Roofman” når aldrig några riktiga höjder

  • 2 tim 5 min
  • Drama, Krim, Romantik, Komedi
Emil Oscar Rasmussen
Uppdaterad: kl. 15:40 Publicerad:
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Inte tillräckligt bra med tanke på potentialen

Channing Tatum och Kirsten Dunst är aktuella med nya biofilmen ”Roofman” – en kriminalkomedi baserad på verkliga men osannolika händelser.

  • Regi:
    Derek Cianfrance
  • Manus:
    Derek Cianfrance, Kirt Gunn
  • I rollerna:
    Channing Tatum, Kirsten Dunst, LaKeith Stanfield, Peter Dinklage, Ben Mendelsohn, Juno Temple, Uzo Aduba m.fl.

Jeffrey Manchester gjorde sig ett namn som ”Roofman”, eller ”Takmannen” på svenska, när han i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet rånad McDonalds-restauranger och liknande verksamheter genom att bryta sig igenom taket på dem. Jeffrey greps och dömdes till fängelse, men lyckades fly, varefter han höll sig gömd inne i en Toys "R" Us-butik i flera månader.

Roofman, med Channing Tatum i rollen som Jeffrey Manchester, är filmatiseringen av Jeffreys osannolika berättelse. Det är en berättelse som är sprängfylld med fascinerande händelser och en lika fascinerande individ i händelsernas centrum – men Roofman lyckas aldrig förvalta historiens potential till fullo. 

En avsaknad av röd tråd i ton och karaktär

Med tanke på de sanna historien som Roofman är baserad på förväntade jag mig en händelserik och intensiv film som åtminstone försökte gå på djupet i Jeffrey Manchesters psyke. Men riktigt så blir aldrig fallet. 

Channing Tatums nya ”Roofman” når aldrig några riktiga höjder
Channing Tatum och Kirsten Dunst. Foto: Noble Entertainment.

I mitt tycke är ett av filmens största problem att den aldrig lyckas sätta fingret på sin huvudkaraktär. Jeffrey presenteras som en idiot, och som ett geni. Han målas upp som vänlig och empatiskt men samtidigt en ljugande brottsling. Det är mycket intressanta motsättningar, men de kontrasteras minimalt i filmen. Vi får bara se ytliga bevis på hans briljans och hans goda hjärta känns svårt att köpa till fullo med tanke på brotten han begår. I filmen är den främsta anledningen till att han ens väljer brottets bana till en början för att kunna ge sitt dotter ett bättre liv, men samma dotter blir snabbt en bortglömd i berättelsen.

Att fasaden till Jeffreys dubbelliv efter flykten från fängelset börjar krackelera beror sedan på att han charmas av den kyrkoaktiva Leigh (Kirsten Dunst) och vill göra henne gott, bara för att falla för både henne och hennes döttrar. Men konsekvenserna av hans lögner mot dem skildras aldrig, på varken stor eller liten skala.

Den typen av motsättningar, utan att på allvar utforska dem, leder till att Roofman upplevs som en relativt ytlig film. När det väl kommer chanser att upptäcka något unikt i berättelsen, känns det som att den fegar den ur. Varje gång.

På ett snarlikt sätt lider även filmens ton av ett spretigt intryck. För det mesta är Roofman ett relativt repetitivt drama om en man på flykt som lever sitt liv gömd i en leksaksbutik, samtidigt som han etablerar ett dubbelliv under Leighs och hennes döttrars tak. Men ibland försöker den också falla in i kategorin för en kriminalfilm samtidigt som halvhjärtade försök till komedi görs från början till slut, sällan med ett lyckat resultat.

Jag har helt enkelt svårt att sätta fingret på vad Roofman vill vara för typ av film och vad den försöker säga. Den försöker för mycket på en och samma gång, utan att uppnå något av det fullt ut. Den känslan stärks ytterligare när vi under eftertexterna får ta del av detaljer från den verkliga berättelsen som helt och hållet underminerar vad filmen och dess huvudkaraktär landar i på slutet.

Channing Tatums nya ”Roofman” når aldrig några riktiga höjder
Peter Dinklage. Foto: Noble Entertainment.

Godkänd trots bortslösad potential

Med det sagt är Roofman trots allt en godkänd film. Det finns tillräckligt mycket krut i den underliggande berättelsen för att man aldrig ska vilja ge upp på den under de dryga två timmarna, och filmen bjuder även på flera fina skådespelarinsatser. Tatum är bra i huvudrollen, men Dunst och hennes karaktär Leigh känns som de mest trovärdiga i hela den här berättelsen. 

I övrigt är den imponerande rollistan ytterligare ett exempel på den bortslösade potentialen. LaKeith Stanfield, Peter Dinklage, Ben Mendelsohn, Juno Temple, Uzo Aduba är namn som utgör en mycket färgstark och talangfull ensemble tillsammans med Tatum och Dunst, men av dessa är det egentligen bara Dinklage arga butiksägarkaraktär som får några utmärkande karaktärsdrag. 

Det här är en okej film, men med tanke på vad den hade att jobba med, både i form av inspiration och skådespelare, är det ändå en besvikelse. 

”Roofman” har svensk biopremiär den 10 oktober.

LÄS OCKSÅ: 5 nya filmer och serier du inte får missa – höjdpunkter i veckan

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

ANNONS

NÄSTA ARTIKEL